Lukas berättar i Apostlagärningarna att Jesu första efterföljare inte betraktade sina ägodelar som sina egna utan något som skulle ägas gemensamt av alla i den Jesustroende församlingen. När leviten Josef Barnabas från Cypern sålde ett stycke mark som han ägde skänkte han pengarna till apostlarna.

Lukas fortsätter med att berätta hur Sapfeira, en kvinna i församlingen i Jerusalem, och hennes make Ananias också sålde den mark de hade. De gav sken av att ge alla pengarna till församligen men sparade i hemlighet en del för egen räkning. När Ananias överlämnade sin gåva till Petrus, kommenterade aposteln: "Har satan fyllt ditt hjärta i sådan grad att du har ljugit för den heliga anden?"

Petrus påpekade att det naturligtvis var Ananias pengar och att han var i sin fulla rätt att göra vad han ville med dem, men genom att behålla en del hade han ljugit, inte bara för människor utan för Gud. När Petrus sa det föll Ananias ihop död och man bar ut honom ur rummet.

Tre timmar efter Ananias död anlände Sapfeira, omedveten om vad som hänt hennes make. Petrus frågade henne hur mycket hon och Ananias fått för marken som de sålt och hon uppgav det pris som hon och maken kommit överens om. ”Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande?" sa Petrus. "Du hör stegen utanför dörren – det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig.” I samma ögonblick sjönk hon ihop framför honom och dog.

Händelsen chockade hela församlingen och tolkades som ett Guds straff för att de ljugit inför Gud.

Thor-Leif Strindberg