Maria var bosatt i Betania, en liten by tre kilometer från Jerusalem längs vägen till Jeriko. Vi vet inget om hennes bakgrund, men hon bodde tillsammans med sin syster Marta. Av allt att döma var de förhållandevis välbärgade och hade ett hus stort nog att rymma många gäster. Maria lärde känna den omdiskuterade rabbin Jesus från Nasaret då han en gång var på väg till Jerusalem och hennes syster Marta bjöd honom och hans lärjungar att komma hem till dem och äta.

Redan vid deras första möte blev Maria intresserad av Jesu undervisning, och medan Marta gjorde i ordning mat åt gästerna satte hon sig ner och lyssnade då han undervisade sina lärjungar. Det irriterade hennes syster som menade att hon borde hjälpa till med maten i stället, men Jesus berömde hennes val.

Vid ett annat tillfälle blev deras bror Lasaros, som också bodde i Betania, svårt sjuk och hans systrar sände bud efter Jesus som då befann sig på andra sidan Jordan, på den plats där Johannes döparen tidigare varit verksam. Han dröjde med att komma och under tiden avled Lasaros. När Jesus slutligen anlände hade Lasaros redan varit död i fyra dagar och både Maria och hennes syster klandrade honom gråtande för att han inte kommit tidigare och hjälpt deras bror. När Jesus såg hur de grät av sorg blev han upprörd och gick till Lasaros grav, en håla i en klippa som man täckt för med en sten. Han bad till Gud och ropade på Lasaros. Lasaros kom ut, levande, från graven.

En vecka före påsken år 30 var Jesus och hans lärjungar på middag hos en man vid namn Simon i Betania. Lasaros var också där, liksom Maria och Marta som hjälpte till att servera. Medan de låg till bords öppnade Maria en flaska dyrbar äkta nardusbalsam som hon hällde ut över Jesu huvud. Hon fortsatte med att smörja hans fötter med oljan och sedan torkade hon dem med sitt hår.

Några av middagsgästerna blev förargade och menade att det hade varit bättre att sälja oljan och ge pengarna till de fattiga. Men Jesus försvarade henne: "Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid bland er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har sparat sin balsam till min begravningsdag och nu har hon sett till att min kropp har blivit smord till begravningen."

Thor-Leif Strindberg