Den kortaste vägen mellan Judéen i söder och Galiléen i norr gick genom Samarien. Flera sekler tidigare hade Samarien (som då utgjorde en del av Israel) intagits av assyriska styrkor som fört bort många av dess invånare och befolkat landet med assyrier. Resultatet hade blivit ett blandfolk av assyrier och ättlingar till de tio israelitiska stammar som en gång utgjort landet Israel. Samarierna hade en egen version av den judiska religionen (deras heliga skrift bestod av endast de fem Moseböckerna), de förkastade tempelkulten i Jerusalem och hade uppfört ett eget tempel på berget Gerisim som raserades av judarna. Judarna föraktade samarierna, betraktade dem som orena och ville inte ha någon kontakt med dem.

En av orterna i Samarien var Sykar. Evangelisten Johannes berättar att en kvinna som bodde här råkade stöta ihop med Jesus då hon skulle hämta vatten vid Sykars brunn, halvannan kilometer söder om byn. Han var på väg till Galiléen och hade slagit sig ner vid brunnen medan hans lärjungar gått för att köpa mat innan de fortsatte norrut. När kvinnan kom fram och drog upp en spann vatten som hon hällde i sitt vattenkrus frågade han om hon möjligen ville ge honom lite vatten att dricka.

Hon gav den främmande mannen vatten men uttryckte samtidigt sin förvåning över att han, en judisk rabbin, kunde tänka sig att tala med en samarier, dessutom en samarisk kvinna, och till och med be henne om vatten och dricka vatten som hon hämtat upp i en "oren" spann. Jesus påpekade att om hon hade vetat vem han var, så skulle hon ha bett honom om något att dricka i stället, och då skulle han ha gett henne "levande" vatten så att hon aldrig mer blev törstig.

Kvinnan förstod inte vad han menade. När han talade om "levande vatten" som skulle göra henne otörstig trodde hon att han menade något magiskt källvatten. Jesus bestämde sig för att ge henne ett tecken för att hjälpa henne förstå, så han berättade saker om hennes liv som han omöjligt kunde känna till. Han berättade om hennes fem tidigare män och mannen som hon nu levde ihop med. Eftersom Jesus kände till kvinnans förhållanden uppfattade hon honom som profet - och den ende profeten som samarierna erkände efter Moses var den kommande Messias.

När lärjungarna kom tillbaka återvände kvinnan till byn och berättade för alla hon mötte att hon träffat en judisk rabbin som visste allt om henne. Kanske var han Messias! Hon bad dem följa med henne tillbaka och snart var mängder av bybor på väg ut till brunnen för att själva höra vad han hade att säga. Jesus gjorde så djupt intryck på en del av dem att de bad honom stanna. Han blev kvar i två dygn och samtalade med dem och några av dem blev övertygade om att han var den messias de väntat på.

Bibeln anger inte kvinnans namn, men inom ortodoxa kyrkan kallas hon Fotina och hennes helgondag är den 26 februari.

Thor-Leif Strindberg