På 100-talet fvt bosatte sig de första judarna i Rom. Efter kriget mellan Juda rikes hasmoneiska härskare och Caesar/Pompejus växte den judiska kolonin i Rom mycket snabbt. De judar som fördes till Rom som fångar sedan kungariket erövrats av det romerska riket år 63 fvt löstes ut av trosfränder eller frigavs av sina romerska herrar som inte kunde acceptera deras märkliga seder. De frigivna judarna slog sig ner som handelsmän på floden Tiberns östra strand och på så sätt uppstod Roms judiska kvarter. Caesar gav judarna rätt att utöva sin religion, och kejsar Augustus gav judendomen status som tillåten religion i hela romerska riket.

På 30-talet nåddes judarna i Rom av ryktet att messias ("kristus" på grekiska, som var det gängse språket i romarriket), som de gammaltestamentliga profeterna lovat skulle komma för att upprätta ett himmelrike på jorden, hade kommit i gestalt av en snickare från byn Nasaret i Galiléen, Jesus ben Josef. Denne Jesus hade avrättats som upprorsmakare av romarna men sades ha uppstått igen, farit upp till himlen och lovat att återvända för att upprätta Guds rike.

De flesta förkastade uppgiften, men en del blev övertygade och de slöt sig samman och förberedde sig för Messias återkomst. Bland dem som kom att tillhöra den unga kristna församlingen fanns en kvinna vid namn Maria. I det enda bevarade brevet som aposteln Paulus skrev till de messiastroende i Rom omkring år 58 sände han en speciell hälsning till henne och uttryckte sin uppskattning av hennes arbete för församlingen där.

Thor-Leif Strindberg