Matteus, Markus och Johannes berättar alla om denna kvinna i Kafarnaum som lidit av underlivsblödningar i 12 år. På grund av de ständiga blödningarna betraktades hon enligt lagen som en niddah, en kvinna som hade menstruation, och därmed var hon ständigt ceremoniellt oren.

Orenheten gjorde henne både religiöst och socialt isolerad. Hon var utestängd från gemenskapen i stadens synagoga och förbjuden att besöka templet i Jerusalem. Den som rörde vid henne eller rörde vid någonting hon rört vid, betraktades som oren till kvällen och måste sedan tvätta både sina kläder och sig själv. De läkare hon vänt sig till hade inte kunnat ge henne någon hjälp och kostnaderna för de verkningslösa behandlingarna hade gjort henne utfattig. Hon kände sig övergiven och värdelös.

I slutet av 20-talet spred sig ryktet om att en man från Nasaret, Jesus ben Josef, som bosatt sig i hennes hemstad men nästan alltid var ute på predikovandringar i Galiléen, kunde bota sjuka. När kvinnan en dag hörde att han var hemma i Kapernaum, gav hon sig ut för att hitta honom och fann honom omgiven av en mängd människor som alla ville komma nära honom. Så upptäckte hon att han hade sällskap med synagogsföreståndaren Jairus och hon hörde att han bett Jesus hjälpa hans sjuka dotter.

Kvinnan visste att om han rörde vid henne skulle han betraktas som oren och inte tillåtas gå in i Jairus hus. Men hon var desperat och tänkte att om hon bara lyckades röra vid hans mantel så skulle hon kanske bli hjälpt. Och han skulle inte behöva veta vem som rört honom. När han passerade hukade hon sig ner, sträckte fram handen och snuddade med fingrarna vid fransarna på hans mantel. Sedan tog hon sig upp på fötter igen och backade tillbaka.

Men Jesus hejdade sig, såg sig omkring och frågade vem som rört vid honom. Kvinnan blev förfärad över att ha blivit upptäckt och hon gick fram och föll ner på på knä framför honom och berättade gråtande sin historia. Hon väntade sig att bli åthutad för att hon rört vid honom och orenat honom, men i stället hyllade Jesus hennes tro: "Min dotter, din tro har hjälpt dig", sa han. "Gå i frid. Du är botad från ditt onda."

Thor-Leif Strindberg