Evangelieförfattarna berättar att Jesus för en tid lämnade Galiléen och tog med sig sina lärjungar till den lilla kuststaden Sarepta i det nordliga grannlandet Fenicien där han tog in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta att han var där, men han lyckades inte hålla sig undan.

En kanaaneisk kvinna av syro-fenicisk härkomst, vars lilla dotter led av svåra psykiska besvär, hade tidigare hört talas om den galileiske profeten och hur han botat sjuka. När hon nu fick höra att han befann sig i Sarepta kände hon att hon måste hitta honom. Till slut fann hon honom. "Herre, Davids son, ha barmhärtighet med mig!" ropade hon och vädjade till honom att bota hennes lilla flicka. Men Jesus svarade inte utan gick bara vidare. Kvinnan följde efter och ropade förtvivlad.

Lärjungarna blev irriterade och uppmanade Jesus att skicka bort henne. Men kvinnan sprang fram och kastade sig ner framför hans fötter och bad honom hjälpa henne.

Jesus förklarade att han inte blivit sänd till några andra än de förlorade fåren av Israels folk: "Det är inte rätt att ta barnens bröd och ge till familjens hundar. Barnen måste få äta allt de vill först."

"Ja, jag vet", sa hon. "Men hundarna får ju i alla fall smulorna som faller ner från bordet."

"Din tro är stark", sa Jesus. "För de ordens skull säger jag dig: gå hem. Det kommer att bli som du vill. Din dotter är fri från det onda."

Kvinnan skyndade hem och fann sin lilla dotter sovande på sin bädd. Och från den stunden var flickan frisk.

Thor-Leif Strindberg