På 100-talet fvt kom de första judarna till Rom. Efter kriget mellan Juda rikes hasmoneiska härskare och Caesar/Pompejus växte den judiska kolonin i Rom mycket snabbt. Sedan kungariket erövrats av det romerska riket år 63 fvt fördes många judar som fångar till Rom, där de sedan löstes ut av trosfränder eller frigavs av sina romerska herrar som inte kunde acceptera deras märkliga seder. De frigivna judarna bosatte sig på floden Tiberns östra strand och på så sätt uppstod Roms judiska kvarter. Caesar gav judarna rätt att utöva sin religion, och kejsar Augustus gav judendomen status som tillåten religion i hela romerska riket.

Under 30- och 40-talet nåddes judarna i Rom av ryktet att messias ("kristus" på grekiska, som var det gängse språket i romarriket), som de gammaltestamentliga profeterna lovat skulle komma för att skapa ett himmelrike på jorden, hade kommit i gestalt av en snickare från byn Nasaret i Galiléen, Jesus ben Josef. Denne Jesus hade avrättats av romarna men sades ha uppstått igen, farit upp till himlen och lovat att återvända för att upprätta Guds rike.

De flesta förkastade uppgiften, men en del blev övertygade och de slöt sig samman och förberedde sig för Messias återkomst. Bland dem som kom att tillhöra den unga kristustroende (kristna) församlingen fanns en kvinna vid namn Julia. Hennes make hette Filologus. I ett av sina brev till Romförsamlingen, som kom att bevaras och senare fogades in bland de skrifter som numera utgör vårt Nya testamente, sände aposteln Paulus en särskild hälsning till Julia.

Thor-Leif Strindberg