Josua

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Josua föddes omkring år 1460 f Kr i den iraelitiska kolonin i Egypten. Han tillhörde Efraims stam och hans föräldrar gav honom namnet Hosea. Han var i 20-årsåldern när Mose, en israelit som vuxit upp som egyptisk medborgare men tvingats fly ur landet efter att ha mördat en egyptier, återvände. Mose hade fått ett gudomligt uppdrag att leda israeliterna tillbaka till Kanaan som deras förfäder lämnat 400 år tidigare.

Mose ändrade hans namn till Josua och han blev Mose ständige följeslagare. Han utsågs att leda israeliternas här under vandringen i öknen och strax före sin död utsåg Mose honom till sin efterträdare.

Josua ledde därefter israeliternas erövring av Kanaan och fördelade landet mellan de 12 stammarna. Han dog omkring år 1350 f Kr och begravdes i Timnath-heres.

Josua har av tradition ansetts vara författare till boken, men den har troligen skrivits av flera personer.

De 12 stammarnas områden i det erövrade landet

Bokens grundmaterial är såväl skriftliga källor som fristående lokala traditioner från den tid som beskrivs, 1400-talet f Kr. Dessa har sedan någon gång mellan 1000- och 500-talet f Kr bearbetats och sammanställts till en helhet av okända författare.

Boken berättar om det israelitiska folkets erövring av Kanaan efter flykten från Egypten under Mose ledning. Före sin död utsåg Mose Josua till folkets nye ledare och boken beskriver hur israeliterna, anförda av den då 70-årige Josua, går över floden Jordan och börjar erövringen med att inta staden Jeriko och mörda alla dess invånare, även barn, kvinnor och åldringar.

Därefter fortsätter en omfattande etnisk rensning då man intar resten av Kanaan, dödar eller driver bort dess tidigare invånare och delar upp landet mellan de tolv israelitiska stammarna.

Boken understryker vikten av att folket följer Mose lag, för om de överger Gud mister de landet och Guds välsignelse.