Första Moseboken (Genesis)

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Mose var egyptier av hebreisk härkomst. Han föddes omkring år 1520 f Kr i Egypten av israelitiska föräldrar, men kom som spädbarn att adopteras av den regerande faraos dotter, sannolikt Hatsepshut, som också gav honom hans namn. Han växte upp vid hovet och tjänstgjorde enligt den judiske historikern Josephus i den egyptiska armén i strider mot etiopiska styrkor. Efter att som 40-åring ha gjort sig skyldig till mord på en egyptier tvingades han fly ur landet.

I mitten av 1400-talet återvände Mose till Egypten för att hjälpa israeliterna att lämna landet och föra dem till Kanaan, det område mellan Medelhavet och floden Jordan som deras förfäder lämnat 400 år tidigare. Kort tid därefter ledde han så deras flykt ut i Sinais öken. Vid berget Horeb fick Mose ta emot två stentavlor av Gud med tio grundläggande budord som senare kompletterades med en utförlig lag som skulle reglera folkets sociala och religiösa liv. Under fyra decennier i öknen formade han dem successivt till en nation.

Under Moses ledarskap erövrades det mesta av området öster om Jordan. Själv kom emellertid Mose aldrig att gå över Jordan och in i Kanaan. Han avled omkring år 1400 f Kr på berget Nebo och begravdes i en dal i Moab.

Boken är baserad på urgamla muntliga berättelser och gamla skriftliga källor. Enligt de äldsta judiska traditionerna började den nedtecknas av Mose under det israelitiska folkets 40 år långa vistelse i öknen efter flykten från Egypten i slutet av 1400-talet f Kr, före ankomsten till Kanaan. Den slutliga bearbetningen och sammanställningen av texterna gjordes på 500-talet f Kr.

Första Mosebok inleds med en berättelse om alltings början, jordens och livets skapelse och Guds syfte med människan - att skapa sin avbild. Den berättar om hur människan bröt den relation till Gud som skulle ha fullbordat skapelsen. Denna urtidsberättelse övergår i en skildring av hur ättlingarna till det fåtal människor som undkommit den omfattande översvämning som brukar benämnas "syndafloden" bosätter sig i det bördiga området mellan floderna Eufrat och Tigris. Bland dessa utser Gud för cirka 4000 år sedan en fåraherde till sitt redskap för att föra mänskligheten tillbaka in på rätt väg - och till dess slutliga mål.

Abrahams vandring från Ur till Beer-Seba i Kanaan

Josef, en av Israels söner, säljs som 17-åring som slav av sin bröder. Under denna tidsperiod börjar semitiska stammar från Kanaan invandra i den egyptiska Nildalen och även Josef hamnar slutligen i Egypten.

Hungersnöd gör att en ständig ström av västsemiter beger sig från södra Kanaan till Egypten i hopp om att finna mat och arbete. De semitiska invandrarna anpassar sig till livet i Egypten och många får även en hög ställning i landet. En av dessa är Josef och när hans far och hans familj på sammanlagt 70 personer också beger sig till Egypten ger han dem betesmarker i området Gosen, den bördigaste delen av landet.

Här finns berättelserna om skapelsen, Adam och Eva, syndafallet, Kain och Abel, syndafloden, Noas ark, Babels torn, Abraham och Sara, Sodom och Gomorra etc.