Hosea

Hosea växte upp i Israel som son till en profet. Han gifte sig med en prostituerad kvinna vid namn Gomer. Han var själv verksam som profet omkring år 750-722 f Kr, ungefär samtidigt som Jesaja var verksam bland judarna. Det var en tid som kännetecknades av moraliskt förfall och politisk instabilitet. Under 20 års tid hade Israel sex kungar och folket avföll ofta till främmande religioner.

Samtidigt utgjorde Assyrien ett allt större hot mot israeliterna, och år 722 f Kr intogs landet av assyriska styrkor och invånarna deporterades för att aldrig mer återvända.

Hosea tros ha blivit begravd i staden Safed i norra Palestina.

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Hoseas bok är den enda bevarade skriften från Israel under perioden mellan landets delning år 925 f Kr och Assyriens erövring av riket år 722 f Kr. Boken är en sångprofetia i 14 korta kapitel. Hosea är upprörd över den avgudadyrkan som förekommer i Israel och han varnar för den och liknar den vid äktenskapsbrott. Han berättar om sin egen kärlek som blev en besvikelse då hans hustru var otrogen. Men han älskar och förlåter henne trots allt.

På samma sätt fortsätter Gud att älska israeliterna trots deras egensinne. Han dömer dem visserligen för deras synder, men han förlåter dem ändå eftersom han älskar dem så mycket.

Hosea hoppas att folket ska återvända till Guds vägar, liksom han hoppas att själv åter få sin hustrus kärlek.