Höga visan

Salomo var son till Israels kung David och hans hustru Batsheba. När David dog ca år 965 f Kr efterträdde Salomo honom som Israels kung och ärvde därmed ett omfattande rike. Trots att han var en ung regent blev han snart känd för sin vishet. Snart människor från omgivande länder för att höra hans visdomsord.

Under sin 40-åriga regim gjorde Salomo först landet till en lokal stormakt. Så snart det rådde lugn i landet lät han påbörja byggandet av Jerusalems tempel. Han uppförde även en stadsmur, en fästning, ett palats åt den egyptiska faraos dotter (som var en av hans hustrur) och faciliteter för utländska handelsmän. Han byggde städer för vagnar och ryttare och skapade förrådsstäder. Han utvidgade Jerusalem mot norr och befäste de kringliggande städerna.

Salomos fall kom på hans ålderdom. Han lade tunga skatter på folket i sitt rike och satte många i tvångsarbete. Dessutom gav han medlemmar av Juda stam en rad förmåner, vilket väckte de övriga stammarnas bitterhet. Profeten Abia förutsåg att Jeroboam ben Nebat skulle bli Israels kung i stället för någon av Salomos söner.

Salomo dog och begravdes i Jerusalem omkring år 925 f Kr, efter 40 år som Israels härskare. Han efterträddes av sin son Rehobeam, men majoriteten av Israels folk accepterade inte honom utan valde Jeroboam till sin kung, vilket fick till följd att landet delades och Juda och Benjamins stammar bildade ett eget rike kallat Juda rike söder om Israel med Salomos son som regent.

Salomo har av tradition ansetts vara författare till Höga visan, men de inledande orden kan också tolkas som att diktverket har en annan upphovsman och är tillägnat kungen.

Höga visan är den enda boken i bibeln som har kärleken som sitt enda tema. Denna samling kärlekssånger i lyrisk dialogform, som ibland kallas "Sångernas sång", är en enda lovsång till kärleken mellan man och kvinna där brud och brudgum besjunger varandras företräden och sin kärlek till varandra. Dikterna är fyllda av den fysiska attraktionens och kärlekens lust och glädje och skildrar de älskandes lycka med ett vackert, poetiskt språk.

Att Höga visan, trots att den är ren profan kärlekslyrik av samma typ som andra forntida egyptiska och sumeriska kärleksdikter, beror på att man inom judendomen gav verket en allegorisk tolkning och menade att den skildrade kärleken mellan Gud och Israel.