Andra kungaboken

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Jeremia föddes i den judiska byn Anatot omkring år 640 f Kr. Han var son till en judisk präst och redan som ung upplevde han kallelsen att bli profet. Under hans aktiva period som profet regerade fem kungar över Juda samtidigt som Assyrien, Egypten och Babylonien kämpade om herraväldet över landet.

Grannriket Israel hade fallit för assyriska styrkor nästan hundra år tidigare, och Jeremia varnade folket för att eftersom folket brutit mot lagarna för förbundet med Gud och glömt Gud genom att dyrka främmande gudar, skulle även Juda rike komma att krossas av ett annat folk. Hans varningar och domsord förde honom ofta i konflikt med folkets ledare. Han utsattes för förföljelser och mordförsök och sattes slutligen sattes i fängelse. Därifrån befriades han först sedan de babyloniska styrkorna erövrat Jerusalem och krossat Juda rike år 587 f Kr.

Större delen av landets invånare deporterades till Babylonien, men Jeremia begav sig liksom ett stort antal andra judar till Egypten där han också troligen dog någon gång under 500-talets första hälft.

Enligt judisk tradition skrev Jeremia förutom Kungaböckerna även Jeremias bok och Klagovisorna.

Jeremia sammanställde Kungaböckerna från äldre skrifter. Mycket av materialet i de båda böckerna, som i grundtexten är en enda bok (den delades i två delar när den översattes till grekiska), är hämtat från hovdokument som är samtida med de skildrade händelserna. Jeremia nämner själv tre sådana huvudsakliga källor, alltsamman skrifter som förvarades i statliga och kungliga arkiv.

Den slutliga redigeringen utfördes av judiska präster under den babyloniska fångenskapen. Den sista händelse som nämns i Andra Kungaboken äger rum 561 f Kr, varför boken måste ha färdigställts därefter men före befrielsen från fångenskapen i Babylonien år 539 f Kr (som inte nämns).

Lejon vid Babylons stadsport

Boken börjar med berättelserna om profeterna Elia och Elisha. De står Gud närmare än kungarna, som ofta syndar och väcker Herrens vrede. Boken berättar sedan växelvis om Israels och Judas kungar fram till dess att Israel år 722 erövras av Assyrien. Därefter följer Juda rikes historia fram till Jerusalems förstöring genom den babyloniske kung Nebukadnessar år 586 f Kr.

Staden förstörs, templet raseras och judarna deporteras till Babylonien. De katastrofer som därmed drabbat hela det israelitiska folket tolkas som straffet för dess ständiga brott mot förbundet med Gud och dess avfall till avgudadyrkan.