Jesaja

Jesaja levde och verkade i Jerusalem under 700-talet och var av aristokratisk familj (han var brorson till kung Amasja). År 740 upplevde han Guds kallelse att bli profet. Därefter var han verksam i Jerusalem i Juda rike under fyra kungar, Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia.

Jesaja (detalj av målning av Rembrandt)

Även judarna hotades av Assyrien, som var de mäktigaste riket i den bibliska världen under denna tid, och under en period kom Juda också att vara ett assyriskt lydrike.

Jesaja hade nära förbindelser med det judiska hovet och fritt tillträde till slottet. Men denna ställning hindrade honom inte från att säga sin mening, kritisera de härskande klasserna och försvara det enkla folket mot den korruption de utsattes för.

Jesaja var gift och fick två barn. Han dog omkring år 700.

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Jesaja räknas som den viktigaste av profeterna. Hans bok är indelad i flera avsnitt och en hel del är i form av sånger.

Den äldsta bevarade kopian av Jesaja (från ca 100 f Kr)

Till stora delar handlar hans förkunnelse om det straff som väntar Israel och andra folk för deras synder. Han uttalar en rad domsprofetior mot olika länder.

Men Jesaja talar också om folkets upprättelse. Han ser fram mot en tid då det kommer att råda fred i hela världen. En dag ska en ättling till kung David, en "messias" (dvs en kung som Gud själv har utvalt och gjort till härskare) komma och skapa ett fredsrike som kommer att bestå för alltid. Då kommer alla världens folk att leva efter Guds vilja.

Jesajas profetior om den kommande Messias ("Kristus" på grekiska) är de mest detaljerade i bibeln.

Bokens andra del innehåller uppmuntrande ord om hur Gud en dag ska befria judarna ur fångenskapen i Babylon och föra dem tillbaka till Jerusalem. Profeten talar också om Guds plan att använda dem till att ge hopp åt alla folk.

Bokens tredje del riktar sig till de judar som återvänt till Jerusalem efter fångenskapen i Babylon. Profeten försäkrar att Gud kommer att hålla sitt löfte, men förutsättningen är att judarna lever ett rättfärdigt liv.