Femte Moseboken (Deuteronomium)

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Mose var egyptier av hebreisk härkomst. Han föddes omkring år 1520 f Kr i Egypten av israelitiska föräldrar, men kom som spädbarn att adopteras av den regerande faraos dotter, sannolikt Hatsepshut, som också gav honom hans namn. Han växte upp vid hovet och tjänstgjorde enligt den judiske historikern Josephus i den egyptiska armén i strider mot etiopiska styrkor. Efter att som 40-åring ha gjort sig skyldig till mord på en egyptier tvingades han fly ur landet.

I mitten av 1400-talet återvände Mose till Egypten för att hjälpa israeliterna att lämna landet och föra dem till Kanaan, det område mellan Medelhavet och floden Jordan som deras förfäder lämnat 400 år tidigare. Kort tid därefter ledde han så deras flykt ut i Sinais öken, till den trakt där han arbetat som herde. Vid berget Horeb fick Mose ta emot två stentavlor av Gud med tio grundläggande budord som senare kompletterades med en utförlig lag som skulle reglera folkets sociala och religiösa liv. Under fyra decennier i öknen formade han dem successivt till en nation.

Under Moses ledarskap erövrades det mesta av området öster om Jordan. Själv kom emellertid Mose aldrig att gå över Jordan och in i Kanaan. Han avled omkring år 1400 f Kr på berget Nebo och begravdes i en dal i Moab.

Enligt traditionen nedtecknades boken ursprungligen i samband med det israelitiska folkets ankomst till Kanaan efter flykten från Egypten ca 1440 f Kr. Materialet bearbetades och sammanställdes slutligt av judiska präster under 500-talet f.Kr.

Utsikt över Kanaans land från berget Nebo

Femte Mosebok innehåller i huvudsak Moses avskedstal till en ny generation israeliter inför deras kommande intåget i Kanaans land. Han sammanfattar och upprepar de lagar och stadgar folket fått att följa. Han ger dem detaljerade anvisningar för det dagliga livet och beskriver lydnadens välsignelser och straffen för brott mot lagarna och föreskrifterna.

De avslutande kapitlen beskriver hur Mose går upp på toppen av berget Nebo för att se ut över det land där Gud lovat att israeliterna ska få bo. Han uttrycker sin sorg över att själv inte få komma in i Kanaans land och framhåller för folket att lydnad mot Gud är avgörande för hela dess existens. Villkoret för att de ska få åtnjuta Guds välsignelser i det land där de nu ska bosätta sig är att de håller fast vid förbundet med Gud.

Därefter välsignar Mose Israels tolv stammar och boken avslutas med berättelsen om hans död.