Titusbrevet

Paulus föddes år 3 i Tarsus i Kilikien av judiska föräldrar och studerade för rabbi Gamaliel i Jerusalem. Han var tältmakare till yrket, ansluten till det fariseiska partiet och aktiv i de judiska förföljelserna av de första messiastroende åren närmast efter avrättningen av Jesus.

Efter en dramatisk upplevelse under sin färd till Damaskus för att angripa församlingen där blev han dock själv övertygad om att Jesus var Messias. Efter kontakter med urförsamlingen i Jerusalem började Paulus resa runt i Medelhavsområdet för att sprida nyheten om Messias ankomst - en missionsverksamhet som med några korta uppehåll pågick i närmare 20 års tid och sträckte sig från Mindre Asien till Grekland och slutligen till Rom.

Paulus (detalj av målning av Velazquez)

Under flera perioder satt han fängslad för sin verksamhet. Han avrättades slutligen genom halshuggning omkring år 65-66 under kejsar Neros förföljelser av de kristna efter den stora branden i Rom som de anklagades för att ha anlagt.

Paulus skrev flitigt till de olika församlingar som grundats på grund av hans förkunnelse. Många brev har gått förlorade, men tretton av dem kom att bevaras av de olika mottagarna och kom slutligen att ingå i Nya testamentet.

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Paulus skrev detta brev under perioden mellan sin första och andra (sista) fängelsetid i Rom, då han återupptog sitt missionsarbete.

Detta brev är adresserat till Paulus medjälpare Titus som han lämnat på Kreta för att fortsätta det arbete med att grunda nya kristna församlingar som de båda startat. Brevet är en uppmaning att inte låta de som försöker vilseleda församlingen stå oemotsagda utan att i ord och gärning stanna kvar i den sanna läran. Paulus ger anvisningar om församlingsorganisationen och ber Titus tala om för olika grupper i församlingen hur de bör uppträda.