Första korinthierbrevet

Paulus föddes år 3 i Tarsus i Kilikien av judiska föräldrar och studerade för rabbi Gamaliel i Jerusalem. Han var tältmakare till yrket, ansluten till det fariseiska partiet och aktiv i de judiska förföljelserna av de första messiastroende åren närmast efter avrättningen av Jesus.

Paulus (detalj av målning av Parocel)

Paulus blev den jesustroende församlingens förste teolog. Som den grundligt utbildade fariseiske skriftlärde han var, förklarade och systematiserade han den kristna tron, främst med tanke på de ickejudar som inte kände till något om dess bakgrund i judendomen - och ofta inte ens hade en aning om vad titeln "kristus" - dvs "messias" - egentligen innebar.

Under flera perioder satt han fängslad för sin verksamhet. Han avrättades slutligen genom halshuggning omkring år 65-66 under kejsar Neros förföljelser av de kristna efter den stora branden i Rom som de anklagades för att ha anlagt.

Paulus skrev flitigt till de olika församlingar som grundats på grund av hans förkunnelse. Många brev har gått förlorade, men tretton av dem kom att bevaras av de olika mottagarna och kom slutligen att ingå i Nya testamentet.

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Paulus skrev brevet under sin tredje missionsresa då han vistades några år (ca 55-58) i Efesos.

Det här brevet är adresserat till den församling Paulus tidigare grundat i Korinth, en betydande handelstad med mycket blandad befolkning. Den brokiga religiösa och kulturella bakgrunden avspeglas i den religiösa och sociala stämningen i församlingen. Det har uppstått en rad problem och tvister och Paulus tar upp de frågor som orsakat meningsskiljaktigheter - äktenskap, skilsmässa, celibat, uppståndelsen från de döda, nattvardsfirande, ätande av offerkött etc.

Brevet innehåller också en utläggning om de andliga gåvorna, en uppräkning av vittnena till Jesu uppståndelse och en förklaring av kärlekens övergripande roll i den kristnes liv.