Petrus andra brev

Simon var fiskare, född i fiskebyn Bethsaida men sedan bosatt i Kafarnaum. Han kom i kontakt med Jesus genom sin bror Andreas, som tidigare varit anhängare till Johannes döparen men sedan blivit Jesu första lärjunge. Petrus blev övertygad om att Jesus var den väntade Messias, som skulle upprätta Guds rike, och tillhörde därefter den innersta kretsen av lärjungar under hela Jesu verksamhetstid.

Jesus gav honom det nya namnet Petrus och efter Jesu himmelsfärd fick han en mycket framträdande ställning inom den messiastroende urförsamlingen i Jerusalem.

Petrus (detalj ur målning av Rembrandt)

Slutligen kom han till Rom där han blev en av de många kristna som kejsar Nero omkring år 65-66 lät avrätta anklagade för att vara skyldiga till att ha anlagt den förhärjande brand som drabbade Rom år 64.

Simon Petrus grekiska kunskaper var begränsade, varför han använde sig av både tolk och sekreterare. De två av Petrus brev som finns bevarade och ingår i Nya testamentet dikterade han för sin medarbetare Silvanus (Silas) som även var medförfattare till Paulus brev till församlingen i Tessaloniki. Petrus försåg också sin lärjunge och tolk Markus med material till den redogörelse för Jesu liv och verksamhet som denne författade (Markusevangeliet).

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Brevet riktar sig inte till någon enskild person eller församling, utan till de troende i allmänhet. Syftet med brevet är att varna dem för villoläror som har uppstått delvis därför att Jesu förväntade återkomst inte ägt rum. Huvudsyftet är därför att besvara frågan om varför Jesus dröjer, vilket Petrus förklarar med att Gud vill ge fler människor möjligheter att omvända sig. Men han betonar att slutet likväl är nära och att det kommer att innebära en ny värld, varför han uppmanar de troende att studera skrifterna och vänta tålmodigt på Herrens återkomst.