Efesierbrevet

Paulus föddes år 3 i Tarsus i Kilikien av judiska föräldrar och studerade för rabbi Gamaliel i Jerusalem. Han var tältmakare till yrket, ansluten till det fariseiska partiet och aktiv i de judiska förföljelserna av de första messiastroende åren närmast efter avrättningen av Jesus.

Paulus (detalj av målning av Rembrandt)

Paulus blev den jesustroende församlingens förste teolog. Som den grundligt utbildade fariseiske skriftlärde han var, förklarade och systematiserade han den kristna tron, främst med tanke på de ickejudar som inte kände till något om dess bakgrund i judendomen - och ofta inte ens hade en aning om vad titeln "kristus" - dvs "messias" - egentligen innebar.

Under flera perioder satt han fängslad för sin verksamhet. Han avrättades slutligen genom halshuggning omkring år 65-66 under kejsar Neros förföljelser av de kristna efter den stora branden i Rom som de anklagades för att ha anlagt.

Paulus skrev flitigt till de olika församlingar som grundats på grund av hans förkunnelse. Många brev har gått förlorade, men tretton av dem kom att bevaras av de olika mottagarna och kom slutligen att ingå i Nya testamentet.

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Paulus skriver detta brev under sin tid i husarrest i Rom. Han har kommit dit som fånge sedan de judiska myndigheterna anklagat honom för orosstiftan och han begärt att bli förd till Rom för att få sitt fall prövat där.

Huvudtemat i brevet är den kristna församlingen, enheten mellan dess medlemmar och mellan dem och Kristus. Paulus använder flera olika bilder för att illustrera denna enhet. Kyrkan framställs till exempel som en levande organism, en kropp, som är förenad med Messias/Kristus som är dess huvud.

I och med Jesu liv och död finns det inte längre något som skiljer judar och hedningar utan de är ett - förenade med varandra genom Kristus. Jesus har brutit ner alla murar som har med ras, religion och kultur att göra. Den heliga anden verkar i de troende och skapar en ny mänsklighet som är försonad och förenad med Gud.

Paulus avslutar brevet med att förklara att Gud ger den kristne den nödvändiga rustningen i kampen mot det onda och för det goda, och han uppmanar församlingen att ta på sig hela denna "Guds vapenrustning".