Evangeliet enligt Johannes

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Johannes föddes i den lilla staden Bethsaida i Galileen, som son till en fiskare vid namn Sebedaios. Hans mor, Salome, var moster till Jesus vilket innebar att Jesus och Johannes var kusiner. Johannes hade en äldre bror som hette Jakob och de var tillsammans med sin far delägare i en fiskerirörelse i Kafarnaum.

Johannes och Jakob tillhörde först vildmarkspredikanten Johannes döparens lärjungar, men anslöt sig sedan till Jesus. Johannes blev den yngste av Jesu följeslagare och även den som stod honom närmast. Innan Jesus avrättades bad han kusinen ta hand om Maria, vilket Johannes också gjorde.

Johannes (detalj av målning av Cavallino)

Omkring år 95 förvisades Johannes till ön Patmos i Egeiska havet av den romerske kejsaren Domitianus som straff för att han "talat om Gud och vittnat om Jesus". Ett par år senare tilläts Johannes återvända hem till sitt biskopsstift i Efesos. Johannes elev Polykarpos, berättar att Johannes bodde kvar i Efesos och levde ända "till Trajanus dagar". Trajanus blev kejsare år 98.

Förutom detta evangelium finns tre brev skrivna av Johannes bevarade samt Uppenbarelseboken, en redogörelse för de framtidsvisioner om "ändens tid" som han hade under vistelsen på Patmos.

Johannes evangelium författades enligt de äldsta uppgifterna långt efter Jerusalems förstöring (år 70), troligen strax före det första sekelskiftet då Johannes bodde i Efesus. Där fanns också hans originalskrift länge bevarad.

Detta är Johannes framställning av Jesu liv och verksamhet i Galileen, Judeen och angränsande palestinska landskap, hans undervisning, rättegången mot honom i Jerusalem, dödsdomen och avrättningen på Golgata samt flera lärjungars möten med Jesus levande efter hans död.

Johannes evangelium skiljer sig påtagligt från Matteus, Markus och Lukas berättelser. Medan de alla på likartat sätt ger en biografisk skildring av Jesu liv och undervisning, är Johannes klart uttalade huvudsyfte att visa att Jesus är Guds son som sändes till världen och föddes som människa för att återföra mänskligheten till Gud. Han beskriver Jesus som "Ordet" som blir människa - det sanna ljuset, vägen, sanningen och livet. Jesus uppenbarar vem Gud är och Johannes betraktar Jesu underverk som tecken som ska väcka tro.

Johannes har sannolikt använt sig av material från de tidigare skrifterna som stöd för minnet, men kompletterat med sina egna minnen av tiden tillsammans med Jesus. Han återger utförligt Jesu samtal med sina lärjungar om sig själv och sin gudomliga roll och uppgift.

Att Johannes skriver huvudsakligen för ickejudiska läsare framgår klart av alla de förklaringar av hebreiska ord som förekommer i evangeliet.