Apostlagärningarna

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Lukas var en grekisk-syrisk läkare som ursprungligen kom från Antiokia i Syrien. När och hur han blev omvänd till tron på att Jesus från Nasaret var den Messias de gammaltestamentliga profetiorna lovat skulle komma vet vi ingenting om, men redan på 40-talet växte det fram en betydande Jesustroende församling i Antiokia.

Omkring år 50 lärde han känna aposteln Paulus och Lukas, som var ogift, kom att följa med honom på några av hans missionsresor. Genom Paulus blev han också bekant med ledarna för den unga jesustroende församlingen i Jerusalem, bland annat Petrus, Barnabas och Stefanus. Han fortsatte att resa med Paulus och fanns kvar vid hans sida ända tills aposteln avrättades i Rom år 64. Enligt den tidige kristne historikern Sextus Julius Africanus dog Lukas i Boiotien i mellersta Grekland, 74 år gammal.

Förutom Apostlagärningarna är Lukas författare till den framställning av Jesu liv och verksamhet i Galileen, Judeen och angränsande palestinska landskap, hans undervisning, rättegången mot honom i Jerusalem, dödsdomen och avrättningen på Golgata samt flera lärjungars möten med Jesus levande efter hans död som benämns Lukas evangelium.

Enligt traditionen skrev Lukas denna bok i Rom. Dit kom han år 62 tillsammans med Paulus, som fängslats i Jerusalem men överklagat och därför transporterats till Rom som fånge för att få sitt fall prövat av högre instans. Mellan åren 62 och 64 satt Paulus i husarrest och det var under den perioden hans följeslagare Lukas författade Apostlagärningarna.

Detta är Lukas berättelse om den kristna församlingens uppkomst och utbredning, liksom Lukasevangeliet författat på uppdrag av en för oss okänd person vid namn Teofilus.

Boken inleds med en skildring av hur den uppståndne Jesus ger missionsuppdrag till apostlarna och tas upp till himlen. Därpå redogör Lukas för hur Jesu efterföljare vid pingsten efter Jesu avrättning - tio dagar efter Jesu himmelsfärd - fyllda av Guds ande börjar vittna för sina landsmän om hur Guds löfte att en dag sända en "messias" (en "kristus" på grekiska) som skulle återupprätta den brustna relationen mellan människan och hennes skapare och upprätta ett nytt förbund då Guds vilja inte längre var skriven på tavlor av sten utan skriven av Guds ande i människors hjärtan, har infriats genom Jesus.

Lukas betonar att detta glädjebudskap inte bara skall förkunnas för judarna utan föras ut till alla länder och folk. Det nya förbund som upprättats genom messias Jesus omfattar nämligen inte bara israeliterna utan hela mänskligheten, varje människa som genom sin tro på Gud och sin vilja att följa Messias (Kristus) och acceptera honom som sin herre får del av Guds ande och evigt liv i det eviga Gudsrike som Messias en dag ska upprätta på jorden. Och han beskriver hur de tidigaste jesustroende följer Jesu missionsuppmaning och hur budskapet om Messias redan 10 år efter Jesu korsfästelse nått Fenicien, Cypern och syriska Antiokia. Genom apostlarnas missionsresor förs budskapet ut i hela det romerska riket, slutligen ända till Italien. Lukas skildrar ingående Paulus tre missionsresor (ca år 47, 48-51 och 54-58), hur han fängslas för sin verksamhet och hur han slutligen kommer till Rom ca år 62.

I Lukas beskrivning av urförsamlingen i Jerusalem, hur den tog form och hur den första tidens verksamhet såg ut, ges många idealbilder för kristet liv, gemenskap och arbete.