Evangeliet enligt Markus

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Johannes Markus kom från en förhållandevis förmögen familj och var bosatt i Jerusalem. Han hade själv ingen anknytning till Jesus under dennes verksamhetstid, men både han och hans mor tillhörde de judar som efter Jesu död blev övertygade om att den avrättade profeten från Nasaret var den efterlängtade Messias som skulle komma tillbaka och upprätta Guds eviga rike på jorden.

Markus (detalj av staty av Donatello)

Han var på nytt tillsammans med Paulus under dennes fängelsetid omkring år 60-62 och då lärde han för övrigt känna den grekiske läkaren Lukas, som senare skulle skriva Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Därfter blev Markus aposteln Petrus följeslagare och efter dennes död var Markus verksam som missionär i bland annat Dalmatien, Makedonien och Italien. Markus dog i Alexandria år 68.

Enligt de äldsta uppgifter som finns bevarade skrev Markus sitt evangelium på begäran av romerska kristna då han befann sig i Rom. Det anses att Markus fått mycket information om Jesu liv av Petrus, som ju varit en av Jesu närmaste lärjungar. Markus evangelium var troligen det evangelium som först fick sin slutgiltiga form (den text som nu ingår i Nya testamentet) och mycket tyder på att både Matteus och Lukas hämtade uppgifter från Markus berättelse.

Detta är Markus framställning av Jesu liv och verksamhet i Galileen, Judeen och angränsande palestinska landskap, hans undervisning, rättegången mot honom i Jerusalem, dödsdomen och avrättningen på Golgata samt flera lärjungars möten med Jesus levande efter hans död.

Markus vänder sig utan tvekan till ickejudiska läsare, vilket framgår dels av att han är noga med att förklara olika judiska seder, dels av att han inte ägnar något utrymme åt att visa på sambandet mellan Jesus och Gamla testamentets profetior, vilket hade varit naturligt om han riktat sig till judiska läsare.

Han inleder sin berättelse med Johannes döparens verksamhet, Jesu dop och frestelsen i öknen. Därefter skildrar han ingående Jesu verksamhet i Galileen, hur han botar sjuka och undervisar. Men Jesu undervisning får inte lika mycket utrymme som i de andra evangelierna, utan han koncentrerar sig mer på vad Jesus gjorde än vad han sa. Han visar också hur inte ens de som stod Jesus allra närmast förstod vem han var, men också hur hans lärjungar successivt började förstå honom bättre. Huvudvikten i evangeliet ligger vid händelserna mot slutet av Jesu liv, rättegången och avrättningen.