Svar: De flesta av oss kan inte läsa och studera Bibeln på de språk som den ursprungligen skrevs på. Vi måste använda oss av översättningar från hebreiska, arameiska och grekiska. Hur kan vi då veta vilken översättning vi ska använda - vilken som är mest trogen mot originalet?
Många tror att en ordagrann översättning är det bästa. Sanningen är att en sådan översättning sällan är den som är mest trogen mot originalet, av den enkla anledningen att språken är så olika uppbyggda. Som exempel kan vi ta en helt okomplicerad text, 2 Pet 3:1, som ordagrant översatt skulle lyda ungefär: "Detta redan nu, älskade, andra till er jag skriver brev..."
I 1917 års översättning lyder den raden: "Detta är nu redan det andra brevet som jag skriver till eder, mina älskade", medan Bibel 2000 översätter den på följande, lite modernare, sätt: "Det är nu andra brevet jag skriver till er, mina kära..." och Folkbibeln väljer: "Detta är redan det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade." Det framgår här ganska klart att en översättare måste arbeta med innebörden i texten, dvs man måste utforma meningen så som den skulle ha sett ut om den ursprungligen skrivits på svenska.
Vad det handlar om är alltså att översätta ord, uttryck och grammatiska konstruktioner i originalspråket till deras motsvarigheter på svenska. Översättningen ska helt enkelt upplevas på samma sätt av en modern läsare som den upplevdes av dem som en gång läste originalet.
Det innebär att ett ord ibland kan och måste ersättas av en hel fras. Andra gånger måste meningar vävas samman och arrangeras om. Likaså tvingas man ofta foga in ord för att få flyt i texten. Ibland måste en mening skrivas om helt och hållet för att bli begriplig (kanske på grund av hänsyftningar och "liknelser" som är fullkomligt okända för oss).
Att bearbeta texten på det här sättet kallas att "parafrasera", och det finns översättningar som är så fria att i princip hela texten har skrivits om därför att man lagt större vikt vid läsbarheten än vid det exakta ordvalet eller grammatiken i originaltexten. Levande Bibeln är ett exempel på en sådan parafras och i Levande Bibeln lyder texten ovan: "Detta är mitt andra brev till, kära bröder."
Hur mycket parafrasering en bibelöversättning får innehålla - dvs hur fri den får vara - är en fråga som kan diskuteras hur länge som helst. Men rent allmänt kan man väl säga att en bibelöversättning - i likhet med alla litterära översättningar - bör hålla nere parafraseringen till ett minimum, men utan att göra avkall på läsbarheten.
Vilken bibelöversättning är då bäst?
Den första fråga man måste ställa sig när man ska välja bibelöversättning är: "Vem är den avsedd för?" Den översättning som är bäst för en läsare är kanske inte bäst för en annan.
Likaså måste man fråga: Bäst för vilket ändamål? Som uppbyggelselitteratur? För studier? För ungdomar? För äldre?
Vilken bibelversion vi bör välja avgörs alltså främst av vårt syfte med läsningen. Den som vill ha en översättning som så exakt som möjligt återger originalspråket, uppskattar säkert inte en parafras som "Levande Bibeln". Den som å andra sidan vill ha en bibel, som är lika lättläst som en dagstidning, kommer inte att ha glädje av en traditionell översättning som 1917 års med ord som "nödgas", "eder", "I", "förliden", "blevo" osv.
Ingen översättning är perfekt - ingen översättning kan vara perfekt. Däremot kan man nog vara ganska säker på att ingen bibelöversättning är någon medveten förvrängning av det bibliska budskapet. Vi kan följaktligen läsa de flesta olika versioner med största tillförsikt.
Generellt är det emellertid alltid tryggast med bibelöversättningar som utförts av ett "brett" översättarteam, som inte är knutet till en viss kyrka, snarare än en ensam översättare. Sannolikheten är större att "vinklingar" som beror på personlig samfundstillhörighet eller personliga åsikter inte påverkat slutresultatet.
Likväl kvarstår faktum att översättare oundvikligen påverkar översättningen beroende på ordval (ofta finns det ju ett antal mer eller mindre synonyma ord att välja mellan) och i enstaka fall även nödvändiga tolkningar, där originaltexten ger utrymme för olika alternativ. Om man då använder enbart en bibel i sina studier, finns risken att man lägger alltför stor vikt vid en formulering, som kanske inte nödvändigtvis är den enda möjliga.
Personligen tycker jag därför att man bör ha olika översättningar, som man kan jämföra med varandra. Då lägger man lätt märke till om något visst ställe har inneburit problem för översättarna. Och ibland kan en text, som är svår att förstå i en översättning, framstå i ett helt nytt ljus och bli mycket mer meningsfull när man läser den i en annan översättning.
Dessutom kan det vara bra att byta bibel emellanåt, eftersom vi lätt blir så invanda vid språket i en viss version, att texten inte längre griper tag i oss. Om vi läser en annan översättning, där formuleringar och uttryck inte är de vi är vana vid, så kanske Guds ord träffar oss med en helt annan kraft.
Här kan till och med kraftigt bearbetade versioner, parafraser, vara till stor glädje. Men man ska komma ihåg vad Kenneth Taylor, mannen bakom Levande Bibeln, själv sagt: "När man läser i studiesyfte bör en parafras kontrolleras mot en strikt utförd översättning."
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|