Svar: Under medeltiden översattes en del böcker i Bibeln till svenska för nunnornas behov (och följaktligen valde man gärna de böcker som handlade om kvinnor), bland annat Moseböckerna, Josua, Domarboken, Rut, Esther, Judit, Mackabeerböckerna, Apostlagärningarna, Uppenbarelseboken och det apokryfiska Nikodemusevangeliet.
Den första översättningen till svenska av hela Bibeln påbörjades år 1526, då prästen Olaus Petri och Laurentius Andreae översatte Nya testamentet. Deras översättning utgick från Erasmus grekiska editioner som jämfördes med Luthers NT och ett par latinska översättningar. Femton år senare fullföljde Olaus Petris bror Laurentius Petri arbetet med Gamla testamentet (där han närmast följde Lutherbibeln), och år 1541 var så hela Bibeln klar. Den kallades Gustav Vasas bibel ("Biblia på Swensko") och den kom att skapa det enhetliga svenska riksspråket. Man undvek i stor utsträckning främmande låneord och dialektformer, och man förenklade stavningen. Stilen var ordknapp och kärnfull, och det fanns även en del förklaringar i marginalen (i synnerhet i de mest lästa böckerna, dvs Psaltaren, profeterna, Syrak, Matteus evangelium och Romarbrevet).
Efter många överläggningar om en ny bibelöversättning - bland annat hade Karl IX och Gustav II Adolf krävt en nyöversättning från grundtexten - utgavs översättningen från 1541 på nytt med oförändrad text, men med versindelning och vissa andra smärre ändringar, samt med åtskilliga helsidesillustrationer och kartor. Den kallades då Gustav II Adolfs bibel.
Under Karl XI:s tid återkom kravet på en revision av kyrkobibeln. Först arbetade Haquin Spegel och från år 1691 en kommission under ledning av Erik Benzelius på en ny översättning. Den kyrkobibel som utgavs 1703 (Karl XII:s bibel) var dock även denna snarare en något reviderad version av den gamla "Gustav Vasas bibel" än en nyöversättning. Språket hade emellertid moderniserats ytterligare och Bibeln hade kompletterats med register, ordförklaringar och bilagor.
År 1773 tillsatte så Gustav III en ny bibelkommission där bland andra Carl von Linné ingick. År 1882 började man använda en provöversättning av Nya testamentet, men först efter 144 år, år 1917, var den kompletta översättningen färdig och den fick namnet "Gustav V:s bibel".
I sitt arbete utgick man strikt från den masoretiska texten, den enda kompletta hebreiska versionen som är skriven på klassisk hebreiska och dateras till 1008 e Kr. Med hjälp av den moderna textforskningen utarbetade man en verkligt texttrogen översättning, som emellertid var mycket ordrik och omständlig. Dessutom var den försedd med ett slags enhetlig bibelstil, ett stilistiskt tonläge som genomsyrade hela verket och gjorde att det "lät likadant" oavsett vilken bok i Bibeln man läste, trots att alla de olika författarna givetvis haft sin egen författarstil.
Allt eftersom åren gick kom emellertid vårt språk att förändras och 1917 års bibel har på senare år känts mycket gammalmodig språkligt sett. Den innehåller många ord som aldrig används i dag och som för många är helt okända. Dessutom gjorde bibelforskningen stora framsteg, bland annat gjordes ett viktigt fynd år 1947 - Dödahavsrullarna. De härstammar från 100-talet f Kr och innehåller stora delar av Gamla testamentet. Därmed var de några av de äldsta bevarade handskrifterna och de bidrog med ny, viktig kunskap. Allt detta gjorde att det var dags för en ny svensk bibelöversättning.
År 1972 fick bibelkommissionen i uppdrag att sätta i gång med det arbetet, och så började ett hundratal experter av olika slag - teologer, stilister och referenter - med den nya översättningen. Även om man liksom den kommission som arbetade med 1917 års översättning utgick från den masoretiska standardtexten, så kompletterade man denna grundtext med äldre fragment, till exempel Dödahavsrullarna men också den grekiska Septuaginta och en rad andra tidiga översättningar till grekiska och latin, som var till hjälp när man ville reda ut dunkla punkter i ursprungstexten.
År 1981 var Nya testamentet klart och gavs ut. 1986 kom Apokryferna i nyöversättning. Under 80- och 90-talet kom sedan olika provöversättningar av Gamla testamentet ut. Den utgåva av "Bibel 2000" som nu publicerats innehåller den fullständiga bibeltexten, men inte parallellhänvisningar, uppslagsdel eller noter, utan de kommer i en ny utgåva år 2001.
Sammanlagt har det alltså bara publicerats tre kompletta, officiella svenska översättningar från grundtexten. Därutöver kom förra året "Svenska folkbibeln", som emellertid inte är en officiell översättning.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|