Svar: Ja, varför stoppar inte Gud människans dumhet? Om Gud är kärleken, hur kan han då bara "sitta med armarna i kors" och se på när Hans barn här på jorden plågas under våld, förtryck och naturkatastrofer? Om Gud är allsmäktig, så måste han ju kunna göra slut på all ondska och allt lidande - men varför gör han då inte det?
Har han gett upp vad det gäller mänskligheten? Har han tvått sina händer? Bryr han sig inte längre? Eller är han trots allt inte allsmäktig? Kan han inte ingripa?
Jo, visst kan han! Men - vad skulle hända om han gjorde det? Om vi tänker efter vad det vi begär av Gud skulle innebära i realiteten, rent konkret, så inser vi plötsligt hur absurd vår begäran är... För naturligtvis skulle Gud kunna förhindra krig och svält, smärta och sorger och lidande.
Han skulle till exempel kunna göra så att även om vi skövlade bergssluttningarnas skogar, skulle inte den lösa jorden i branterna kunna komma i rörelse och växa till förödande jordskred.
Han skulle kunna göra så att inga soldaters kulor någonsin träffade sina mål, så att bomberna som föll aldrig detonerade och så att barn kunde trampa på minor utan att ta någon skada.
Han skulle kunna göra så att även om en kirurg var bakfull och slarvade vid operationen, så skulle patienten inte kunna ta skada.
Han skulle kunna göra så att även om vi utsatte vår kropp för mängder av cancerframkallande ämnen - till exempel tobaksrök - så skulle vi ändå inte bli sjuka...
Problemet är bara att om Gud ingrep i varje enskilt skeende som i sin förlängning skulle kunna leda till någon form av skada eller lidande, skulle det oundvikligen innebära att vi tvingades leva i en värld där resultatet av våra handlingar blev något helt annat än vi avsåg - en värld där orsak och verkan satts ur spel - där de principer som upprätthåller hela skapelsen och hindrar kosmos från att bli ett kaos, var upphävda! Och vår tillvaro skulle bli ett kaos!
Dessutom - om Gud ingrep genom att förändra förutsättningarna i vår tillvaro, så att inget vi gjorde kunde åstadkomma någon skada, så skulle det inte bara betyda att livet blev omöjligt att leva, utan det skulle också betyda att Gud lät synden - illvilligas skvaller, fartygskonstruktörers slarv, svekfullas otrohet, skogsindustriers skövlingar, giriga människors stölder, svartsjukas hat etc etc - vara kvar. Det skulle betyda att han lät oss göra det som var orätt, och bara tog bort konsekvenserna av det.
Men därmed skulle vi heller aldrig kunna skaffa oss några erfarenheter - vi skulle aldrig kunna växa och mogna andligen - vi skulle aldrig kunna lära oss att välja det som är rätt, att välja livet. Vi skulle aldrig kunna få evigt liv! Skulle vi vilja det...?
Men kan då inte Gud ingripa direkt, så att vi aldrig begår någon handling som kan skada oss själva eller någon annan?
Jo visst, men...
... skulle rökaren acceptera att en osynlig hand hindrade honom från att tända cigaretten och på så sätt räddade honom undan framtida lungcancer?
... skulle den lätt alkoholpåverkade kvinnan som just satt sig bakom ratten (och en kvart senare kommer att köra över och döda ett barn som springer ut på gatan) acceptera att nyckeln i startlåset vägrade vridas runt?
... skulle mamman, som just ska släppa ut sitt lilla barn att leka, acceptera att ytterdörren inte gick att öppna (så att barnet inte kunde komma i vägen för den lätt berusade kvinnans bil...)?
... skulle företagaren acceptera att hans röst försvann, så att han inte kunde säga de där irriterade orden till avdelningschefen (som i sin tur skulle få honom att skälla ut montören, en utskällning som två timmar efter jobbet ger honom hjärtinfarkt...)?
... skulle militären acceptera att avtryckaren på kpisten inte gick att krama in - och skulle de anställda på vapenfabriken acceptera att tillverkningen lades ner och tusentals blev arbetslösa därför att krigen i världen stoppades och plötsligt inga vapen gick att sälja?
... skulle vi acceptera att skövlingen av skogar förhindrades genom att maskiner vägrade starta? Att vi inte - hur gärna vi än ville - kunde bosätta oss på bördiga vulkansluttningar (som kan bli utsatta för jordskred) eller på vackra, attraktiva flodslätter (som kan drabbas av översvämningar)? Att vi inte kunde älska och få barn (därför att vår planet håller på att överbefolkas)?
Faktum är att Gud mycket väl skulle kunna ingripa och hindra oss, så att vi inte kunde utföra någon handling som på något sätt, nu eller i framtiden, i sig själv eller genom sina följdverkningar, kunde innebära hinder, problem, skada, smärta, sorg, besvikelse eller något annat "ont" för oss själva, någon annan eller något annat. Men det skulle innebära att han tvingades vara inbegripen i en ständig kamp med världens miljarder människor, och vi skulle utan tvekan betrakta vårt liv som ett helvete och Gud som den mest fruktansvärda diktator. Och vi skulle garanterat inte välja att följa honom...!
Därmed återstår bara ett alternativ - att Gud tog ifrån oss viljan att göra något som någon gång skulle kunna komma att resultera i något ont - något som någon gång i framtiden skulle kunna göra oss eller någon annan sjuka, något som någon gång skulle kunna komma att ha en negativ effekt på någon. Men det skulle också innebära att han gjorde oss till robotar. Till marionetter. Till varelser som alltid fattade rätt beslut och aldrig gjorde någonting som var fel, obetänksamt, ologiskt, elakt, själviskt etc etc. Med andra ord - att han gjorde oss till själlösa, pliktskyldigt lydiga organismer utan tankeförmåga. Som hundratals miljoner maskiner. Utan förnuft. Utan intellekt. Utan personlighet. Utan karaktär. Och - än en gång - utan framtid!
Nej, den enkla sanningen är att Gud varken är maktlös, ond eller likgiltig. Han skulle mycket väl kunna ta bort allt ondska och all dårskap från världen, men då skulle också hela hans syfte med skapelsen av oss som hans avbilder gå om intet. Vi skulle aldrig kunna få evigt liv. Vårt liv skulle inte ha någon vidare mening än en kort, fysisk tillvaro här på jorden...
Han skulle kunna förhindra lidandet - men oavsett vilket alternativ han valde, så skulle det ske till priset av vår framtid! Är det det vi önskar? Knappast!
Innebär då det att Gud är hjälplös? Inte alls! Gud sitter inte med armarna i kors. Han struntar inte i ondskan på jorden. Han struntar inte i vårt lidande. Gud lider med oss. Och han har gjort allt han kan göra för att låta oss slippa lida - utan att omintetgöra hela syftet med sin skapelse av människan. Gud har ingripit på det enda sätt som kan rädda oss ur den situation vi befinner oss i - utan att vårt syfte går om intet, utan att vi går miste om det eviga liv, den tillvaro som Guds barn, som är vårt slutmål, hela meningen med vår existens!
För drygt 2000 år sedan sände han sin ende son för att öppna dörren till livet - till Guds ande - den ande som är liv (Hebr 1:3 och Rom 8:10) och ger evigt liv - den dörr som den första människans vägran att följa Guds vilja en gång stängde. Han sände sin son för att bli "en ny Adam" - för att göra det som den första människan misslyckades med - för att bli upphovet, anfadern, till ett nytt släkte, Guds folk!
"Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus... Och så är det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam (Kristus) blev en ande som ger liv. Den första människan kom från jorden och var jord: den andra människan kom från himlen... Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska." (1 Kor 15:21-22, 45-49)
Jesus, Guds son, Messias, Kristus, levde för att visa oss vägen till ett överflödande liv, här och nu - ett liv i kärlek, respekt, förtroende och förståelse - ett liv med honom som förebild (1 Joh 2:6 och Fil 2:5). Han dog för att utplåna den synd som spärrade vägen mellan oss och Gud. Och han uppstod för att vi skulle kunna få Guds ande, så att vi - på samma sätt som vi en gång föddes av våra fysiska föräldrar till ett fysiskt liv som deras avbilder - en dag ska kunna födas av Gud till ett evigt liv (Rom 8:11, 6:23 och 1 Kor 15:51-53) som hans avbilder, som Guds söner och döttrar (Hebr 2:9-10), Guds barn, medlemmar av Guds familj.
Gud vill inte att vi ska lida. Han vill inte att vi ska fortsätta att leva i strid mot hans vilja. Han önskar bara att vi ska börja följa honom, så att vi verkligen kan bli hans barn - så som hans plan var från begynnelsen när han skapade de första människorna.
Gud ger oss samma erbjudande som han gav de första människorna. Han erbjuder oss möjligheten att få hans ande, Guds heliga ande som ger evigt liv. Han erbjuder oss att acceptera den möjlighet som öppnats för oss genom Jesu liv, död och uppståndelse. Han erbjuder oss att följa honom, att bestämma oss för att gå i Jesu fotspår, att bli hans lärjungar.
Han visar oss vägen till odödlighet, men han tvingar oss inte att välja den...
Vi kommer inte själva att kunna förändra världen - vi kommer inte att här och nu kunna utrota ondskan och lidandet - men när vi bestämmer oss för att följa Gud så har vi tagit de första stegen mot den framtid som han har planerat och förberett för oss, för varenda människa som fötts, ända sedan tidernas begynnelse - en framtid lika ändlös som universum, en evig framtid - och vars första "etapp" blir att, tillsammans med Kristus, tillsammans med Gud, förvandla den här världen till det paradis den en gång var, till ett himmelrike på jorden!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|