Svar: Du har alldeles rätt - naturligtvis ska vi leva livet och njuta av livet, så mycket vi kan. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Samtidigt som vi njuter av livet kan vi ju faktiskt också blicka lite längre. Och kanske rentav få möjlighet att leva och njuta mycket mer och mycket längre!
För som du ju själv säger: livet är kort. Alldeles för kort.
Men anta för ett ögonblick - även om du naturligtvis inte tror det - att det kanske inte är meningen att livet ska vara så här kort.
Anta att vi (och hela vårt fysiska universum) kanske inte har blivit till av ren slump, av rena tillfälligheter, utan att det faktiskt finns någon form av plan bakom alltsamman, en organiserande kosmisk "kraft" som upprätthåller skapelsen (en tanke som åtskilliga vetenskapsmän och forskare - som nog skulle le lätt överseende åt den som gav dem etiketten "dårar" eller "puckon" - anser vara avsevärt sannolikare än motsatsen) och att det finns en avsikt med vår tillkomst.
Anta att den här korta tiden som fysisk människa - i genomsnitt ungefär 900 månader - bara är avsedd att vara en etapp i vår existens (ungefär som fosterstadiet är ett första stadium i vår fysiska tillvaro), men att just det faktum att vi är begränsade, fysiska individer gör att vi lätt tror att det här livet är allt.
Anta att vi rentav har en inneboende potential som överträffar allt vi någonsin kan föreställa oss (ungefär som larven aldrig kan drömma om att den en dag ska få fladdra iväg som fjäril över ängarna). Anta att slutstadiet för vår del ligger ljusår från den fysiska, materiella tillvaro vi lever i nu - men att det hänger på oss själva om vi ska nå dit...
Om det över huvud taget är möjligt att det skulle kunna vara på det viset, är det då ändå inte dummare och ännu större dårskap att utan vidare (utan att ens vilja ta möjligheten i beaktande) förkasta alltihop som dumheter och dårskap än att undersöka det?
Vad bibeln har att säga i saken är att antagandena här ovan faktiskt är sanna. Men den tvingar absolut ingen att acceptera det. Och den säger det utan att vare sig hota eller skrämma. Gud har inget att vinna på vare sig hot eller skrämsel.
Visst - döden är skrämmande, men den är knappast något som kristendomen har hittat på. Den finns - och har alltid funnits - som ett ofrånkomligt slut för alla levande organismer. Döden är den dystra verkligheten för varenda människa - och vartenda djur - som föds. Att leva och sedan dö, det är vad vi alla har att se fram emot när vi drar vårt första andetag. Ett kort, fysiskt liv med döden som oundviklig och oåterkallelig slutstation. Men det är inget bibeln hotar med.
Vad bibeln - Gud - tvärtom gör är att erbjuda liv - evigt liv! Och det är ett helt öppet erbjudande. Ett fritt val. Utan tvång. Och utan vare sig hot eller skrämsel.
Vad bibeln säger är helt enkelt att om vi inte vill att vår enda tid av tankar, upplevelser, minnen, glädje och njutning ska begränsas till några få år - om vi inte vill att vårt medvetande ska bli ett kortvarigt uppflammande bloss i den kosmiska natten - om vi inte vill att alla våra drömmar och förhoppningar ska gå om intet och drunkna i årmiljonernas mörker - om vi vill leva och njuta av livet i all oändlighet, leva livet både nu och i all evighet, så kan vi få det - därför att det är det ursprungliga syftet med hela vår existens, det eviga målet för vårt liv. Och det enda som kan hindra oss från att nå dit är vi själva.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|