Svar: Rymden har alltid fascinerat oss människor. I stjärnorna har vi sett olika figurer, människor och djur, och vi har fantiserat om färder ut i oändligheten. Bibeln berättar om hur Gud använde stjärnhimlen för att visa Abraham hur många hans ättlingar skulle bli (1 Mos 15:5), och för ungefär 3 000 år sedan blickade Israels kung David upp mot natthimlen och förundrade sig över dess storhet och sin egen litenhet som människa:
"När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du skapat, vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?" (Ps 8:4-5)
Och fortfarande fascineras vi över den evighet som breder ut sig på alla håll runt vår jord. Vårt lilla klot känns alltför begränsat, alltför litet, och i fantasin söker vi oss utåt, allt längre och längre.
Några av de mest sedda, och populäraste, filmerna och tv-serierna genom tiderna har haft rymden och rymdfärder som tema. De ger oss en känsla av att rymden och evigheten finns inom räckhåll för oss, och om man bortser från militarismen så är sannolikt rymdforskningen den del av vetenskapen som mänskligheten har satsat mest pengar på under senare år.
Visserligen har människor färdats till månen, men de astronauter som satt sina fotavtryck i mångruset har bara hunnit utforska en ynka liten bråkdel av månytan, och sammanlagt handlar det bara om ett fåtal dagar som någon människa vistats på en annan himlakropp. Och dessutom - med rymdmått mätt är färden från jorden till månen ett ytterst, ytterst litet steg. Månen är vår allra närmaste granne, och till nästa himlakropp - dvs den närmaste planeten - är avståndet oändligt mycket större.
Det tog till exempel ett år för rymdsonden Phoenix att ta sig till vår grannplanet Mars. Det tar mer än åtta år för en rymdsond att komma till planeten Uranus, och ytterligare fyra år att nå fram till Neptunus, trots en hastighet av över 50 000 km/tim. Och trots att TV-sändningarna från dessa sonder rör sig med ljusets hastighet (en fart som ingen rymdfarkost har några möjligheter att uppnå), tar det mer än två timmar för bilderna att överföras till jorden från de yttersta planeterna i vårt solsystem.
Det skulle ta tusentals år för en rymdfarkost att färdas från jorden till den allra närmaste stjärnan! Att utforska universum med dess miljarder stjärnor är följaktligen definitivt en ouppnåelig dröm för oss människor. Inte bara på grund av tekniska begränsningar. Nej, det största hindret är vi själva. Våra fysiska kroppar är alltför bräckliga och vår livslängd alldeles för kort. Hur mycket vi än må drömma om färder ut till andra solsystem, så är det ändå ett faktum att vi är bundna till det här lilla klotet, precis som Bibeln säger:
"Himlen är Herrens himmel och jorden har han givit åt människors barn" (Ps 115:16)
Men vad är då meningen med universum? Varför har Gud skapat miljarder himlakroppar - solsystem, stjärnor, planeter och månar? Varför existerar det till synes ändlösa världsalltet? Varför finns det planeter så långt bort i evigheten - och även i vårt eget solsystem - att vi inte ens har kunnat se en skymt av dem förrän helt nyligen? Kommer vi aldrig att få se mer än de TV-bilder som rymdsonderna skickar hem till oss? Kommer rymden, på det stora hela taget, att förbli en okänd värld - en oförklarad gåta - för oss?
Eller... kommer vi en dag trots allt att kunna färdas till andra himlakroppar, se andra galaxer och besöka andra världar?
Faktum är att Bibeln tecknar en tydlig bild av Guds syfte med oss människor, och där finns också svaret på din fråga.
"'Vad är en människa, eftersom du tänker på henne, eller en Människoson, eftersom du tar dig an honom? ... Allt har du lagt under hans fötter.' När han (Gud) lade allt under honom utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom" (Hebr 2:5-8)
Syftar det här bibelordet på Jesus eller på mänskligheten som helhet? Det är svårt att säga, men det spelar egentligen ingen roll, eftersom Bibeln säger att vi är Kristi medarvingar (Rom 8:17 och Hebr 11:9) - det som Jesus ärver, det ärver vi också. Det som är lagt under Honom - det är också lagt under dem som följer Honom!
Bibeln säger följaktligen att en dag ska människan råda över allt - över världsalltet - kosmos. Men inte än...
"Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom" (Hebr 2:8)
Människan skapades för att råda över alltet, men vi är inte redo än.
Vi har med all önskvärd tydlighet visat att vi varken är moraliskt eller andligt kvalificerade att råda över jorden - än mindre över andra världar. Mänsklighetens mångtusenåriga historia har visat att vi - på egen hand - inte är kapabla att ens hantera det som Gud har gett oss att vårda på den här planeten.
Trots att vi har gått framåt med gigantiska kliv inom vetenskap, teknik, medicin etc, verkar det som om vi är totalt maktlösa när det gäller att förhindra krig, blodspillan och mänskligt lidande. Då det uppstår tvister och konflikter mellan individer, folkslag, raser, stammar och länder handlar vi lika primitivt som vi gjort sedan urminnes tider.
Och det är exakt det som Guds plan för mänskligheten handlar om!
Vårt sätt att tänka och handla, våra vanor, våra begär och behov måste komma i samklang med Guds egen natur. Vi måste lära oss att följa de universella, gudomliga lagar som finns sammanfattade i de tio budord som Gud gav till oss genom Moses för flera tusen år sedan - och som skulle ha gett oss ett himmelrike här på jorden om vi hade följt dem.
Det är först därefter, när vi har accepterat att bli en del i helheten, när vi har fattat vårt beslut att låta Guds ande, Guds personlighet, forma och förvandla vårt jag till hans likhet, som vi kommer att vara redo att förverkliga vårt slutliga mål: att råda över allt skapat! Råda över universum!
Bibeln berättar att hela skapelsen, inte bara jorden utan hela skapelsen, hela det ändlösa universum som Gud har skapat, längtar efter den dagen - den dagen då Guds söner ska uppenbara sig - den dag då mänskligheten ska förvandlas till Guds barn, till Guds avbilder (Rom 8:19).
Då kommer Gud att förvandla våra bräckliga, dödliga fysiska kroppar till det som Gud avsåg att vi skulle bli, vårt slutliga mål, hans avbilder, "lika Gud", så som han uttryckte det innan han formade den första människan av jordens lera (1 Mos 1:26) - andliga, odödliga kroppar, som inte känner några begränsningar i vare sig tid eller rum.
Då kommer Gud att öppna hela universum för oss - och vi kommer att inse att den ändlösa rymden inte har skapats förgäves, utan för att bli vårt hem, vårt mål och vårt syfte, där vi som Guds avbilder, Guds likar, kanske kommer att fortsätta det ändlösa skaparverk som en gång i tidens begynnelse gav upphov till oss själva.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|