Svar: När Gud skapade människan var det för att skapa sin avbild, en varelse som var alltigenom lik honom (1 Mos 1:26) - inte i någon sorts bildlig eller symbolisk bemärkelse, utan bokstavligen, på samma sätt som våra barn är lika oss. Med andra ord, individer med samma fullkomliga karaktär som han själv (1 Joh 3:2), odödliga individer som fungerade i total harmoni med de eviga principer, de eviga orubbliga lagar, som han lagt ner i hela sin skapelse och som styrde hela universum.
Men att skapa en "färdig" evighetsvarelse med "färdig" helig, fullkomlig, gudomlig karaktär är en omöjlighet. Karaktär är något som måste utvecklas. Karaktär är just förmågan att välja det som är rätt i stället för det som är fel, att välja det goda i stället för det onda. Och att skapa en evighetsvarelse utan fullkomlig karaktär - en odödlig varelse som kunde välja att sätta sig upp mot Gud och fylla hans skapelse med samma destruktiva, självcentrerade tänkande, samma egoistiska attityd, som vi ser omkring oss här på vår planet i dag - hade varit att bädda för en kosmisk katastrof. Följaktligen kunde Gud inte göra människan odödlig från början...
Därför måste det första steget bli en fysisk varelse (en adam), skapad av nedbrytbar materia från den planet där hon skulle leva (1 Mos 2:7) - en varelse som endast genom sitt eget definitiva ställningstagande, genom sitt eget fria val, sitt eget beslut, kunde förvandlas till "slutprodukten", en andlig evighetsvarelse. En varelse som om hon valde att inte följa Guds vilja helt enkelt skulle förbli en fysisk varelse och så småningom dö. (Vad bibeln kallar "synd" är ju just att bryta mot Guds vilja. Och konsekvensen av detta - "syndens lön" dom Paulus kallar det i Romarbrevet 6:23, helt enkelt döden.)
Steg nummer två i Guds skapelseprocess skulle bli att ge människan sin ande - den heliga anden - som skulle forma hennes personlighet (Rom 5:5), forma hennes väsen, mer och mer i harmoni med Guds väsen och slutligen fullborda skapelseprojektet genom att förvandla henne till "slutprodukten", det fulländade andliga mästerverket - Guds avbild, med fullkomlig gudomlig karaktär och evigt liv.
Men hela grundförutsättningen för att människan över huvud taget skulle kunna få del av Guds ande - villkoret för att Gud skulle kunna ge henne av sin heliga ande - var att hon ville ha den. Att hon insåg att enda vägen till evigt liv var genom att följa Guds vilja. Att hon fattade ett definitivt beslut att för alltid foga sig under den gudomliga vilja som upprätthåller hela skapelsen, hela universum, i harmonisk balans och sträva efter att försöka följa de eviga lagar som Gud har lagt ner i sin skapelse sedan tidernas begynnelse. Och att hon visade att hon verkligen ville ta emot Guds ande och låta sig ledas och styras av den.
Redan när Gud skapade den första människan förklarade han för henne att det bara fanns två vägar att gå. Antingen kunde hon vända Gud ryggen och gå sin egen väg - eller följa sin Skapare och låta sig ledas av hans vilja. Det första alternativet skulle innebära att Gud inte kunde ge henne evigt liv, och eftersom hon var en fysisk varelse som bestod av nedbrytbar och obeständig materia skulle hon ofrånkomligen dö. Men det andra alternativet skulle innebära att Gud kunde ge hennes sin ande - och därmed evigt liv.
Människan valde att gå sin egen väg. Hon valde att strunta i Guds vilja, att lita till sin egen kunskap i stället för Guds, att föredra att själv avgöra vad som var rätt och fel, gott och ont, att lita till den kunskap hon själv kunde skaffa sig och själv bestämma över vad som var rätt eller fel, att gå sin egen väg i stället för Guds - ett val som innebar att hon förblev en fysisk varelse med döden som oundvikligt slutmål. Genom tiderna försökte hon desperat gång på gång att finna sina egna vägar till själslig frid, till andlig lycka - och evigt liv. Hon formade olika religioner och filosofier. Hon föreställde sig fortsättningen på livet på olika sätt - oändliga återfödelser i nya kroppar, en evighet i ett himmelskt paradis, uppgående i gudomen som en droppe i ett hav. Hon skapade olika regler och ritualer och levnadsmönster som hon hoppades låg i linje med gudens vilja. Hon plågade sig själv, bad, fastade, tände rökelse, mässade och levde i celibat - och Gud lät henne göra det. Människan har aldrig tagit lärdom av annat än egen, bitter erfarenhet - och knappt ens det...
För att människan skulle förstå att den här korta fysiska tillvaron inte behöver vara allt, utan att hon kan uppstå igen till evigt liv - för att hon skulle inse att enda vägen dit är genom att följa Guds vilja - för att hon skulle tro på Guds ord, förstå vad som är hans vilja och vad det innebär att följa den - men för att hon också skulle förstå att ingen människa av egen kraft kan följa Guds vilja, utan att hon måste ha Guds andes hjälp - och för att göra det möjligt för henne att få Guds ande - tog Gud slutligen själv mänsklig gestalt. I den lilla staden Betlehem födde en ung flicka en son som fick namnet Y'shua. Snickaren Y'shua - "Jesus" på grekiska - blev den första människan genom alla tider som följde Guds vilja hela livet, ända in i döden - och uppstod till evigt liv. Han blev den första människan någonsin som besegrade döden, föddes på nytt av ande och blev ande. Hans uppståndelse är beviset för att alla kan uppstå igen till ett evigt, andligt liv. Och..
"... var och en som tror på honom kommer inte att förgås utan får evigt liv!" (Joh 3:16)
Om vi tror på att Jesus verkligen uppstod från de döda, då inser vi att han var den han påstod sig vara - Messias, Guds son. Om han hade varit en lögnare skulle han inte ha kunnat uppstå igen sedan han avrättats. Han skulle inte ha kunnat väcka upp sig själv ur döden och Gud skulle inte ha uppväckt honom. Därför visade Jesu uppståndelse att han var Sonen - Guds son - Människosonen. Han var Gud som tog mänsklig gestalt - blev en vanlig människa som offrade sitt liv för vår skull, levde och dog som människa för att vi skulle få möjlighet att få evigt liv.
Om vi tror på att Jesus verkligen var Guds son, då inser vi att Jesu ord är Guds ord - att Jesu ord är sanning. Då tror vi också på hans ord om att döden inte behöver vara slutet, utan att den Guds ande som uppväckte Jesus från de döda kan uppväcka även oss - till evigt liv!
Om vi tror på Jesus så inser vi att den enda vägen till evigt liv är den väg som Jesus visade. Då förstår vi att om vi ska kunna få evigt liv, så måste vi fatta ett definitivt beslut att i fortsättningen låta Gud bestämma över vårt liv - på samma sätt som Jesus lät sin Faders vilja råda. Vi måste säga och visa i handling att vi vill gå i Jesu fotspår, att vi vill ha del av hans Ande och att vi vill låta den leda oss.
Då ger Gud oss sin heliga Ande, "Hjälparen" som hjälper oss att följa Guds vilja och leva så som Jesus gjorde (Luk 11:13, Apg 2:38 och Gal 4:6), och därmed börjar vi förvandlas. Guds ande förenar sig med vår själ, blir en del av vårt jag och formar oss så som han från början avsåg att forma oss - mer och mer i samklang med Guds väsen, Guds vilja. Och om vi har Guds ande - "fröet" till evigt liv (Rom 8:10) - inom oss när vi dör, så kommer vi att uppstå till evigt, andligt liv (Rom 8:11 och 1 Kor 15:51-53) som Guds sanna avbilder, lika honom (1 Joh 3:2), "födda på nytt" som Guds söner och döttrar (Rom 8:14).
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|