Svar: Mose levde ungefär 1500 år före vår tideräknings början. Han tillhörde ett folk som kallades hebréer eller Israels barn (därför att en av deras förfäder hade hetat Israel) och levde som slavar i Egypten. Mose ledde sitt folk (som bestod av 12 olika stammar) ut ur fångenskapen och förde dem genom Sinais öken upp till ett område som hette Kanaan, där deras förfäder en gång bott (och där landet Israel ligger i dag). Där slog man sig ner och varje stam fick sig tilldelat ett område. I början levde man som spridda småsamhällen, men efter några hundra år slöt man sig samman som en nation, som man kallade Israel, med en gemensam kung.
I sinom tid delades landet upp i två riken (Nordriket och Sydriket). Under de följande seklerna kom Israels folk att befinna sig i krig många gånger. Länderna erövrades av fiender, ockuperades, invånarna fördes bort i fångenskap och återvände långt senare, ytterligare andra stormakter anföll, osv osv. Gång på gång framträdde profeter och talade om en framtid då det skulle bli slut på alla krig. Gud skulle sända en kung som han själv utsett - en "Messias" - som skulle befria folket och skapa fred. Men profeterna påpekade också att om man skulle få uppleva detta så måste man börja följa Guds vilja (Gud hade gett folket sin lag, "de tio budorden", när de varit på väg från Egypten i Kanaan).
Århundradena gick. De tio stammarna i Nordriket fördes bort i fångenskap och spreds åt alla håll. Nu återstod bara det södra riket som kallades för Juda rike (efter den stam, judarna, som bodde där). Längtan efter att den utlovade "fredsfursten" Messias skulle komma växte sig allt starkare, och när landet år 63 f Kr ockuperades av romarna blev folkets längtan efter frihet ännu större.
Under årens lopp framträdde det åtskilliga judar som påstod sig vara Messias och hävdade att de hade fått i uppdrag av Gud att befria landet. (Det där med att man måste leva efter Guds vilja var det inte många som brydde sig om.) Dessa självutnämnda "messiaser" inledde våldsamma uppror mot ockupanterna, men alla revolterna slogs ner med lätthet av romarna.
Ungefär år 30 framträdde så en man i Judéen som hette Y'shua ben Yosef. Han var egentligen snickare, men han började gå omkring och predika att Guds rike var nära - att Gud skulle låta sin Messias upprätta ett Gudsrike (ett himmelrike) på jorden, så snart tiden var inne. Han fick snabbt en skara lärjungar som följde med honom och som snart var övertygade om att det var Y'shua ("Jesus" på grekiska) själv som var Messias - och att han dessutom faktiskt var Guds son.
Y'shua väckte alltmer uppmärksamhet i Judéen och det slutade med att de romerska ockupanterna började frukta att han också skulle ställa till med uppror i landet. Problemet löstes genom att man lät avrätta honom (genom korsfästning, vilket var den vanligaste romerska avrättningsmetoden).
Där skulle hela historien kunnat vara slut om inte några av Y'shuas närmaste vänner hade träffat honom igen några dagar efter avrättningen. Dessutom visade det sig att graven där de lagt honom var tom! Ytterligare några dagar senare kom Y'shua till lärjungarna och nu stannade han hos dem i en och en halv månad och fortsatte att undervisa dem om det kommande Gudsriket. Sedan lämnade han dem för gott - men lovade att komma tillbaka. Till dess uppmanade han sina anhängare att sprida de goda nyheterna ("evangelium" på grekiska) om att Gudsriket snart skulle vara verklighet (den uppmaningen brukar kallas för "missionsbefallningen") och att det skulle stå öppet för var och en som var beredd att börja leva efter Guds vilja.
Y'shuas anhängare var fullkomligt övertygade om att deras lärare verkligen var Messias och Guds son (hur hade han annars kunnat uppstå efter att ha avrättats?), och de började genast följa hans uppmaning. Redan i mitten på 30-talet reste de omkring bland judarna som var bosatta i området kring Medelhavet (ända bort till Italien) och mot Asien och spred ut det budskap som de ville att hela världen skulle få veta:
"Guds rike kommer snart att vara verklighet. Messias, Räddaren ("frälsaren" på gammal svenska) och Befriaren som vi har väntat på, har kommit! Han hette Y'shua - Jesus - och han blev avrättad, men Gud väckte upp honom igen som bevis på att han verkligen var Messias och för att visa att döden inte är slutet. Om ni vänder om och börjar följa Guds vilja så kommer ni också att uppstå till evigt liv när han kommer tillbaka och upprättar sitt eviga rike!"
Överallt började det nu bildas grupper av människor (både judar och andra) som trodde på de här judiska missionärernas budskap, och snart anslöt sig människor av alla tänkbara nationaliteter. När tron på Jesus (dvs tron på att han var Messias och Guds son) spreds ut över världen kom klyftan mellan denna nya tro och den tro som Y'shua själv som jude växt upp med att bli allt större. Så småningom hade den förvandlats till en helt ny religion - något som ju egentligen aldrig varit varken Jesu eller de ursprungliga lärjungarnas avsikt.
Denna nya religion kom att kallas "kristendom" eftersom anhängarna var "kristna", dvs tillhörde Kristus.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|