Svar: Det finns praktiskt taget lika många uppfattningar om livet och döden som det finns människor. Allt från att vi är tillfälliga dödliga varelser som upphör att existera den dag vår hjärna slutar att fungera, till att vi är evighetsvarelser som genom återfödelse, reinkarnation, kommer att få uppleva liv efter liv i ständigt nya former - eller som andevarelser omgivna av änglar och plinkande på harpor...
Vad säger då bibeln?
Då det gäller vad som "händer" med vårt jag, vårt medvetande, när vi dör - vad vi "upplever" (om vi upplever något alls) efter det att hjärtat har stannat och hjärnan har slutat att fungera - så ger inte bibeln något klart och tydligt svar på den frågan. Den talar däremot på flera ställen om döden som en sömn (Job 14:12, Dan 12:2, 1 Kor 11:30), den säger att "de döda vet ingenting" (Pred 9:5) liksom att "stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån och anden [dvs livet] vänder åter till Gud som gav den" (Pred 12:7).
Kanske är det helt enkelt så att när livsanden lämnar kroppen och återvänder till Gud, så sover vårt "jag", och vet ingenting. Men då är vi inte heller medvetna om någon tid - vilket innebär att tiden mellan döden och det som händer därnäst blir som en bråkdels sekund.
Även om människor fått vänta i hundratals och tusentals år på uppståndelsen - oavsett om de var stenåldersmänniskor som dog av en stenyxa i huvudet, egyptiska slavar som stupade under slavdrivarnas piskor när pyramiderna byggdes, medeltida "häxor", dvs kloka gummor, som brändes på bål, eller om de somnade in i stillhet för tio år sedan - så kommer de i den stumnd då de öppnar ögonen i himmelriket att uppleva det som om de just slutit ögonen. Som om det bara gått ett ögonblick. Precis som en människa som legat medvetslös i månader är helt omedveten om tiden som gått. Dvs vi hinner inte uppleva någonting förrän vi i nästa ögonblick uppstår.
För i det avseendet är bibeln helt entydig: alla ska uppstå igen!
Genom hela bibeln finner vi löftet om att de döda inte ska förbli i sina gravar för alltid. På otaliga ställen talas det om hur de döda ska väckas till liv och uppstå på nytt - inte bara ett fåtal individer, utan hela mänskligheten!
Bibeln förklarar att Gud åter ska "göra oss levande, åter föra oss upp ur jordens djup" (Ps 71:20). Den talar om en dag i framtiden då de "dödas kroppar skall uppstå", "jorden skall ge igen de avsomnade" (Jes 26:19). En dag då de "som sover i mullen skall vakna" (Dan 12:2).
Jesus från Nasaret, bibelns centralgestalt, förklarade att Gud "ska låta dem uppstå på den yttersta dagen" (Joh 6:40), då "den stund kommer då alla som ligger i sina gravar ska höra Guds röst och gå ut ur dem" (Joh 5:28).
Och beviset för att döden inte är slutet utgjorde han själv...
Hundratals trovärdiga vittnen var beredda att bokstavligen satsa sitt liv på att de verkligen hade sett honom uppstånden och levande flera veckor efter det att han avrättats. Och det är detta som utgör hela kärnan i den kristna tron. Som en av bibelns författare, Paulus, sa:
"Om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda?" (1 Kor 15:12)
Bibeln säger att det som hände Jesus kommer att hända alla människor! Alla!
Paulus konstaterade att "Gud skall låta både rättfärdiga och orättfärdiga stå upp från de döda" (Apg 24:15). Både rättfärdiga och orättfärdiga! Både onda och goda! Både de som följt Guds vilja och de som brutit mot den! Alla kommer att uppstå!
Men med en skillnad - en viktig skillnad...
När Gud skapade oss gjorde han det för att skapa sin avbild, för att vi skulle bli lika honom (1 Mos 1:26) - varelser med evigt liv. Men "halvvägs dit" valde vi att strunta i Gud och gå vår egen väg - och därmed stängde vi själva vägen till vårt ursprungliga mål. Vi förblev fysiska, dödliga varelser.
När Jesus kom var det för att ge oss möjlighet att bli det vi borde ha blivit. Han kom för att visa oss vägen tillbaka till Gud, för att ge oss en möjlighet att få evigt liv, möjlighet att bli lika Gud, möjlighet att bli Guds avbilder, så som Guds avsikt alltid varit och fortfarande är - trots alla misstag vi begått som individer, all ondska, alla synder - men naturligtvis på villkoret att vi accepterar hans erbjudande, hans offer.
Ingen människa har alltså evigt liv, odödlighet, inneboende i sig, utan det eviga livet är en gåva som vi får av Gud (Rom 6:23). Och om vi väljer att inte ta emot Guds erbjudande - om vi väljer att avstå från nästa "etapp" i skapelseprocessen, steget från fysiskt och dödligt till andligt och odödligt - om vi väljer att förbli fysiska, dödliga varelser i stället för att ta emot Guds erbjudande om evigt liv - så får vi inte evigt liv.
Den som helt medvetet och i insikt om konsekvenserna av sitt handlande tackar nej till Guds erbjudande om evigt liv, avböjer Guds kallelse trots att hon förstått den, vänder Gud ryggen och fortsätter leva på ett sätt som hon vet gör det omöjligt för henne att få evigt liv - dvs väljer evig död framför evigt liv - den människan tvingar inte Gud att leva för evigt.
Men om vi här och nu accepterar Guds ord som sanning, om vi tror att Jesus dog för att göra det möjligt för oss att nå det mål som Gud skapade oss för att nå - att bli Guds avbilder, fullkomliga, odödliga individer - om vi vänder om från det liv vi lever i dag och lämnar över oss själva i Guds händer, om vi bestämmer oss för att följa hans vilja, tar emot hans ande och låter honom leda oss i stället för våra egna personliga intressen, behov och begär - om vi låter Jesus leva i oss och genom oss - då kommer vi (till synes i samma stund som vi sluter ögonen i döden) att uppstå till ett fascinerande, evigt liv i Guds rike!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|