Svar: Faktum är att enligt Bibeln gjorde han det...
Om du läser i Första Mosebok, i skapelseberättelsen, så ser du att Gud säger till de första människorna:
"Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta" (1 Mos 1:29)
Det är först sedan synden kommit in i bilden som förhållandet blir ett annat. Gud förklarar konsekvenserna för Adam:
"Förbannad skall marken vara för din skull. Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever, törne och tistel skall den ge dig" (1 Mos 3:18)
Bibeln berättar om hur människan drevs ut från det paradis Gud skapat åt henne, ut i en hård och skoningslös värld. Hon kunde inte längre livnära sig på lustgårdens örter och frukter utan tvingades börja skaffa sig föda på annat sätt.
Allt det som i dag präglar vår tillvaro är således en följd av människans ursprungliga beslut att vända Gud ryggen. Den paradisiska tillvaron som skulle ha varit människans lott byttes mot en värld av möda, slit, lidande, smärta. Det var den värld människan valde, den väg hon valde och fortsätter att välja, och det är den väg Gud låter henne gå - med de följder det får inte bara för henne själv utan för hela jorden, för natur och djur.
Men Bibeln berättar också om ett slut på allt detta lidande, då människans makt över jorden byts mot Guds makt och Kristus upprättar det Himmelrike som innebär att de paradisiska förhållanden som rådde på Adam och Evas tid blir verklighet igen.
Och i profeternas beskrivning av morgondagens värld - Guds rike - spelar naturen och djuren en stor roll. Guds rike omfattar inte bara människan utan hela naturen, både djuren och växtligheten, hela Guds skapelse. Gång på gång återkommer profeterna till hur djuren lever i harmoni med oss människor och med varandra.
"Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida. Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem. Kon och björnen betar tillsammans, deras ungar ligger sida vid sida. Lejonet äter hö som oxen. Spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn sticker handen i kobrans bo." (Jes 11:6-9)
Det bibliska hoppet - det bibliska löftet - om det kommande Gudsriket, det som var och är själva kärnan i hela Jesu evangelium, är att Gud en dag kommer att återupprätta friden på jorden och att allt skapat ska leva tillsammans i harmoni utan våld och utan dödande.
Till dess är det vår uppgift som kristna att redan här och nu, i denna ofullkomliga värld där lidande och plågor, skräck och ångest, dödande, rädsla, sjukdomar och smärta är en ständig realitet för alla levande varelser, sträva efter att så långt det är möjligt förverkliga Guds rikes innersta väsen och själ, genom att försöka leva så nära Gud och så nära Guds vilja som möjligt. Och Guds vilja är kärlek, medkänsla, respekt och omsorg - om hela hans skapelse!
Bibeln uttrycker på många ställen vilken vikt Gud lägger vid djuren, vilket värde de har för honom. De är hans skapelser. Han gav dem jorden att dela med människan och han välsignade dem. De har liv, en "levande själ", precis som vi (1 Mos 1:30) - samma livsande som vi människor. Och eftersom Gud är livgivaren, så är deras liv också Guds liv. De är en del av hans väsen och därför också inneslutna i hans kärlek, omtanke och omvårdnad.
Jesus bekräftar det. Gud låter inte en sparv falla till marken utan att han bryr sig (Luk 12:6). Och om Gud sätter värde på dem och bryr sig om dem, så är det också vår självklara skyldighet att göra det.
När Gud skapade oss människor gjorde han det för att skapa sin avbild, och det är vårt mål - att bli lika Gud, fullkomliga som Gud. Och även om vi inte är Guds fullkomliga avbilder i dag, så säger Jesus ändå flera gånger att vi måste se det som vårt mål att bli det.
"Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig..." (Matt 5:48)
Det innebär att vi måste sträva efter att återspegla Guds egen kärlek och rättfärdighet - inte våra egna egoistiska intressen. Följaktligen är det vår plikt att vårda jorden - naturen och allt som lever där, växter, däggdjur, fiskar, insekter - med samma kärlek som han. Att behandla allt levande så som Gud skulle behandla det.
I 1 Mosebok berättas det om hur vi sattes att "härska" över de andra levande varelserna på jorden (1:28), men denna makt innebär inte att vi kan behandla dem hur vi vill. Det är inte vår uppgift att vara några skapelsens allsmäktiga och självsvåldiga diktatorer, utan Guds "verkställande representanter" på jorden. Vår uppgift är att utöva vår makt över skapelsen - över djuren och naturen - i enlighet med Guds egen moraliska vilja. Att vara rättfärdiga så som Gud är rättfärdig.
"Den rättfärdige sörjer för sina djur, men den ondes omsorg är grymhet" (Ords 12:10).
Gud skapade djuren för att de skulle vara en del i Guds skapelse, en del i helheten. Och därigenom blir djuren ett redskap för oss att visa vår kärlek till Gud och hans skapelse, visa hurdan aktning vi har för de varelser Gud har gett liv för att leva här med oss.
Vi kan alltså inte bara kan betrakta djuren som någon sorts mänsklig egendom, som saker eller maskiner, som vi kan hantera efter behag. Tron på Gud som skapare för också med sig skyldigheten att hysa aktning för det han skapat.
Sett ur bibliskt perspektiv är följaktligen vår behandling av djuren inte någon bagatell, utan tvärtom. Vi har ett ansvar mot djuren - dessa våra mest försvarslösa medresenärer på vägen genom livet. Hur vi behandlar dem blir därmed en av många tester på vårt lärjungaskap, på hur mycket vi bryr oss om Guds skapelse, hur allvarligt vi tar den uppgift han gett oss här på jorden, och hur mycket vi bryr oss om vår eviga framtid.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|