Svar: När profeterna beskriver morgondagens värld - Guds rike - det himmelrike, fredsrike, som Jesus kommer att upprätta på jorden - så spelar naturen och djuren en stor roll. Guds rike omfattar inte bara människan utan hela naturen, både djuren och växtligheten, hela Guds skapelse. Gång på gång återkommer profeterna till hur djuren lever i harmoni med oss människor och med varandra.
"Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem. Kor och björnar skola gå och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola äta halm likasom oxar. Ett spenabarn skall leka invid en huggorms hål och ett avvant barn sträcka ut sin hand efter basiliskens öga" (Jes 11:6-9)
Skapelseberättelsen i 1 Mosebok visar tydligt hur djuren får jorden att dela med människan och hur de välsignas av Gud. Allt detta visar vilken vikt Gud lägger vid djuren. De tillhör honom. De är hans skapelser.
Bibeln uttrycker klart vilket värde djuren har för Gud. De har en "levande själ" precis som vi (1 Mos 1:30). Och eftersom Gud är livgivaren, så är deras liv också Guds liv. De är en del av hans väsen och därför också inneslutna i hans kärlek, omtanke och omvårdnad.
Jesus bekräftar det. Gud glömmer inte ens de minsta fåglar. Han låter inte en sparv falla till marken utan att han bryr sig (Luk 12:6). Och om Gud sätter värde på dem och bryr sig om dem, så är det också vår självklara skyldighet - inte som något tvång, utan naturligt, i egenskap av Guds barn - att göra det.
När Gud skapade människan, gjorde han det för att skapa sin avbild. Det är vårt mål - att bli lika honom, fullkomliga som han - och även om vi inte är Guds fullkomliga avbilder i dag, och inte heller kan bli det i den här fysiska tillvaron, så säger Jesus ändå flera gånger att det måste vara vår strävan att vara det.
"Varen fullkomliga, så som min Fader är fullkomlig..."
Som Guds avbilder, med uppmaningen att vara - och målet att bli - fullkomliga, är det varje kristens självklara skyldighet (och vilja) att återspegla Guds kärlek och rättfärdighet gentemot världen - inte våra egna egoistiska intressen och lustar.
I 1 Mosebok berättas det om hur vi sattes att "råda" över de andra levande varelserna på jorden (1:28), men denna makt innebär inte att vi kan behandla dem hur vi vill. Det är inte vår uppgift att vara några skapelsens allsmäktiga och självsvåldiga diktatorer, utan Guds "verkställande representanter" på jorden. Vår uppgift är att utöva vår makt över skapelsen - över djuren och naturen - i enlighet med Guds egen moraliska vilja. Att vara rättfärdiga så som Gud är rättfärdig.
"Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt" (Ords 12:10)
Detta uttrycks också i 1 Mos 2, där människan får ansvaret att "vårda" den lustgård som gud har skapat (v 5 och 15). Vi är skapade till Guds avbilder och det innebär att vi i vår relation till världen omkring oss måste återspegla Guds egen kärlek och rättfärdighet så som vi möter den i Jesu gestalt - inte våra egna egoistiska intressen. Följaktligen är det vår plikt att vårda jorden - naturen och allt som lever där, växter, däggdjur, fiskar, insekter - med samma kärlek som han. Att behandla allt levande så som Gud skulle behandla det.
Skulle Gud kunna finna ett nöje i att skada och döda sin skapelse?
Skulle Gud kunna roa sig med att döda djur? Som allsmäktig Skapare skulle han ju faktiskt kunna ägna all tid - närmare bestämt en evighet - åt att ta livet av hjortar, björnar, fiskar, flugor, rådjur, myror, harar etc - enbart för sitt höga nöjes skull!
Naturligtvis inte. Hela tanken är fullkomligt absurd. Men...
... vår skyldighet som kristna är ju att vara lika Gud...
Den enkla sanningen är att Gud inte skapade djuren för att de skulle tillfredsställa någon nedärvd mänsklig lust att döda, utan för att de skulle vara en del i Guds skapelse, en del i helheten. Och därigenom blir djuren ett redskap för oss att visa vår kärlek till Gud och hans skapelse, visa hurdan aktning vi har för de varelser Gud har gett liv för att leva här med oss.
Det innebär att vi inte bara kan betrakta djuren som någon sorts mänsklig egendom, som saker eller maskiner, som vi kan hantera efter behag. Tron på Gud som skapare för också med sig skyldigheten att hysa aktning för det han skapat.
Sett ur bibliskt perspektiv är följaktligen vår behandling av djuren inte någon bagatell, utan tvärtom. Vi människor har ett ansvar mot djuren. Inte mot arter - arter kan inte känna smärta, lida, uppleva skräck - men mot individer. Individer som kan känna och plågas - men också njuta.
Hur vi behandlar djuren - dessa våra mest försvarslösa medresenärer på vägen genom livet - blir därmed ett av många tester på vårt lärjungaskap, på hur mycket vi bryr oss om Guds skapelse, hur allvarligt vi tar den uppgift han gett oss här på jorden, och hur mycket vi bryr oss om vår eviga framtid.
Det bibliska hoppet - det bibliska löftet - om det kommande Gudsriket, det som var och är själva kärnan i hela Jesu evangelium, är att Gud en dag kommer att återupprätta friden på jorden och att allt skapat ska leva tillsammans i harmoni utan våld. Som kristna är det därför vår uppgift att redan här och nu, i denna ofullkomliga värld, sträva efter att så långt det är möjligt förverkliga Guds rikes innersta väsen och själ, genom att försöka leva så nära Gud och så nära Guds vilja som möjligt. Och Guds vilja är kärlek, medkänsla, respekt och omsorg - om hela sin skapelse!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|