Svar: När vår planet en gång hade blivit beboelig började Gud fylla den med liv. I dag ligger vittnesbörden om de varelser som vandrade här på jorden under de epoker som vi i dag benämner "kambrium", "karbon", "jura", "krita" etc dolda under årmiljoner av sand och sten, men genom arkeologernas arbete får vi allt mer kunskap om de livsformer som fanns här långt före vår tid - före människans tidsålder.
Bland forskarnas fynd finns spåren efter otaliga levande organismer, från bakterier till gigantiska ödlor och djur, lavar, träd och blommor av det mest främmande slag. Där finns benrester som vittnar om hur väldiga dinosaurier mötte sitt öde i någon ännu okänd form av global katastrof, där finns lager av olja som bildats av mikroskopiska växt- och djurlämningar - och där finns enkla stenredskap, ristningar, kol och benrester efter primitiva varelser som delade åtskilliga drag med oss moderna människor och som till och med kunde använda olika typer av redskap (precis som många av de apor som finns på jorden i dag).
En sak var gemensam för alla dessa olika livsformer som Gud skapade på jorden. De var alltigenom fysiska organismer. Underkastade de fysiska lagar som styr hela vårt väldiga kosmos. Underkastade naturens nedbrytningsprocesser liksom allt annat materiellt. Delar i ett väldigt sammanhängande pussel, en livets väv där allt är beroende av allt annat och där alla organismer på ena eller andra sättet utgör näringskällor för varandra. Skapade för att leva, fortplanta sig och dö
Men någonstans under årmiljonernas lopp fattade Gud beslutet att skapa sin egen avbild - en varelse som skulle vara likadan som han, en varelse som skulle besitta alla de egenskaper som Gud besitter. En andlig varelse med evigt liv. När Gud förklarade att han skulle skapa sin avbild markerade han den definitiva skillnaden mellan de organismer han skapat dessförinnan och den livsform han snart skulle börja skapa av råmaterial från planeten jorden. Medan alla andra organismer var skapade efter sina respektive arter, skulle Gud göra denna livsform "efter sin egen art", till Guds egen avbild, till att vara lik honom!
Fysiskt sett var det inte mycket som skilde den här organismen från de andra livsformer som fanns på jorden - i synnerhet inte från vissa arter som chimpanser och orangutanger liksom andra tvåbenta, upprättgående arter som vandrat här på jorden under årtusenden dessförinnan. De flesta av dem hade haft många drag gemensamt med denna nya varelse, såväl kroppsliga (huvud, bål, extremiteter etc) som vissa själsliga drag. Men en sak gjorde den här organismen helt unik...
Den var utrustad med egenskaper som var en återspegling av Guds egen personlighet. Den var utrustad med ett medvetande som var unikt - "jagmedvetandet", medvetandet om sig själv som "jag", förmågan att "se sig själv utifrån", se sig själv i ett större sammanhang. Och detta medvetande, denna "ande", gav den egenskaper som ingen annan livsform på jorden hade. Förnuft, kreativitet, andlighet, personlighet, konstnärlig förmåga, moralmedvetande och förmågan att tänka på forntid och framtid och sin egen tillvaro, att vara medveten om skyldigheter och ansvar. Dessutom hade den en medveten relation till sin Skapare, en länk till Gud.
Gud hade helt enkelt för första gången i vår planets historia försett en varelse med egenskaper som dessförinnan bara funnits hos honom själv. Medan han skapat alla andra livsformer på jorden "efter deras arter" - så att kalven blir lik kon och valpen blir lik tiken - så var denna livsform skapad att slutligen bli lik Gud i alla avseenden. Och följaktligen hade denna livsform också potentialen till evigt liv - precis som Gud.
Denna livsform - denna fysiska "prototyp" till vad som var avsett att en dag bli Guds fullkomliga avbild - kallade Gud helt enkelt för "jordvarelse", och på hebreiska (det språk som Gamla testamentet författades på) blev det adam. (Det hebreiska ordet adam kommer nämligen av adama som betyder jord.) När den här arten så småningom fick olika språk, gav den också sig själv olika namn. På svenska skulle den komma att kalla sig "människa".
Denna livsform är den enda på jorden som är avsedd att leva för evigt. Det är en potential som ingen annan organism besitter. Det är inget som har med dess intelligens att göra, det är inte någon form av belöning och det är inte heller något som beror på någon sorts välvilja mot just denna art, utan det beror enbart på det faktum att den från början är skapad just i syfte att slutligen bli Guds avbild - och följaktligen få evigt liv.
Det finns djur som är mycket intelligenta - exempelvis chimpanser och delfiner. Men de är inte skapade att bli någonting annat än just chimpanser och delfiner. De är inte skapade att bli Guds avbilder. De är skapade efter sina arter - det är deras mål i tillvaron. Att vara chimpanser och delfiner.
Detsamma gäller myrorna och elefanterna och alla andra livsformer på jorden. Myran är inte skapad att bli Guds avbild. Inte elefanten eller skorpionen heller. De är alla "färdiga" varelser. Var och en skapad "efter sin art".
Men den varelse Gud gav artnamnet adam - den art vi tillhör - är inget annat än det nödvändiga fysiska förstadiet till den "Guds avbild" som Gud började skapa för tusentals år sedan. En varelse som en dag kommer att vara lik Gud i absolut alla avseenden. Gud är evigt existerande ande, och hans avbild kommer också att bestå av ande, av andlig substans, med inneboende "medfött" evigt liv.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|