Svar: Omskärelsen hade genom tiderna utförts som ett tecken på det förbund som Gud ingick med Abraham (1 Mos 17:11), då han lovade att välsigna Abraham och hans ättlingar på grund av hans trohet mot Gud. Som ett tecken på detta förbund begärde Gud att alla Abrahams manliga ättlingar skulle omskäras (1 Mos 17:10-14). Sedan dess bar alla manliga israeliter det här tecknet på sin kropp som bekräftelse på att de tillhörde Guds utvalda folk.
Paulus och Barnabas hade predikat evangeliet i åtskilliga ickejudiska områden, och många människor där hade kommit till tro på att Jesus var den väntade Messis (Apg 13:48 och 14:27). Nu ansåg en del av de kristna judarna, som ju var omskurna, att omskärelsen måste vara ett krav även för de ickejudar som kom med i församlingen (Apg 15:1,5).
Apostlarna samlades i Jerusalem för att reda ut saken och efter mycket diskussion förklarade Petrus att människor som inte var judar inte behövde låta omskära sig för att bli kristna. Jesu bror Jakob, som var ledare för den judekristna församlingen i Jerusalem, instämde. Det fanns inget skäl att kräva att ickejudar skulle behöva omskära sig, bara därför att de trodde att Jesus var Messias och ville följa honom.
För medan det gamla förbundet som Gud upprättat med Israels barn var ett fysiskt förbund, som var knutet till den fysiska härstamningen, det fysiska släktskapet med Abraham (att man var hans fysiska ättlingar), var det nya förbundet, som Gud upprättat med hela mänskligheten genom Kristus, ett andligt förbund där den andliga härstamningen, det andliga släktskapet med Abraham (att man var hans andliga ättlingar), var avgörande.
Och medan bekräftelsen på att man var en fysisk ättling till Abraham varit den fysiska omskärelsen, blev nu tecknet på att man var ett Abrahams "andliga barn" (ett "släktskap" som stod öppet för alla människor oavsett folkslag) en andlig omskärelse - tron och beslutet att följa Gud - en "hjärtats omskärelse", som Paulus uttrycker det i Rom 2:28-29, dvs att individen befriade sig från synden och öppnade sitt inre väsen för Gud och hans ord (Kol 2:10-11).
I stället för ett yttre tecken, en bortskuren liten hudflik och en "förvandlad kroppsdel", gällde här ett inre tecken - ett förvandlat hjärta.
I Timotheos fall fanns det emellertid ett problem. Han var till hälften jude - hans "mor var kristen judinna medan fadern var grek" (Apg 16:1). Apostlarna som samlats i Jerusalem hade aldrig råkat ut för den situationen tidigare.
Många skulle utan tvekan ha ansett att Timotheos borde låta omskära sig, så när Paulus omskar honom eliminerade han en situation som kunde ha orsakat kritik.
Ett annat skäl till att det var klokt att omskära Timotheos var att Paulus ville ha honom som följeslagare på sin fortsatta resa. Paulus gick oftast till de judiska synagogorna på de platser han besökte (apg 7:1-2) och han ville att Timotheos skulle kunna följa med honom.
Många judar i trakten visste att Timotheos far var grek (Apg 16:3), och tydligen kände de också till att Timotheos inte var omskuren. Det innebar att de skulle betrakta honom och hans följeslagare - även Paulus - som orena (Apg 10:28).
Så Paulus omskar Timotheos "med hänsyn till judarna i de trakterna" och lät det bli känt, så att de skulle ha fullt tillträde till synagogorna.
Timotheos behövde alltså inte bli omskuren för att få evigt liv, men omständigheterna innebar att omskärelsen hjälpte honom att bli en mer effektiv medarbetare åt Paulus.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|