Svar: Gud valde inte judarna till sitt folk. Gud valde inte ens ett folk utan en man. Han valde en man som bodde i Ur i Mesopotamien och hette Abraham. Och han var inte någon jude. Han var inte ens israelit. När Gud gjorde sin ursprungliga överenskommelse med honom existerade det varken några israeliter eller judar.
Men Gud förklarade för denne man att hans ättlingar skulle bli Guds egendomsfolk - Guds "egendom" som han skulle använda som ett levande exempel på de välsignelser och förbannelser som blir konsekvensen av att följa (respektive inte följa) Gud. De skulle utgöra ett bevis för världen på de välsignelser som skulle komma mänskligheten och varje enskild människa till del om vi följde Guds ord - och även vilka konsekvenser det skulle få om vi bröt mot det.
Eftersom ett av Abrahams barnbarn fick namnet Israel kom folket att kallas "Israels folk", "Israels barn" eller "israeliter" - och eftersom en av de israeliter som blev huvudman för en av de tolv israelitiska stammarna hette Juda kom medlemmarna i hans stam att kallas judar.
Det var följaktligen inget speciellt med judarna (eller israeliterna i övrigt) när Gud beslutade att göra dem till sitt egendomsfolk. De var inte särskilt goda. De var inte särskilt gudfruktiga. De var inte särskilt moraliskt högtstående. De var ingenting. De fanns inte! De var ett totalt oskrivet blad i mänsklighetens historia.
Vad som skulle göra dem speciella var att de var det enda folk i världen med en anfader som utsetts av Gud att bli anfader till ett folk som Gud skulle använda i ett bestämt syfte...
De var det enda folk i världen som genom årtusendena skulle ha världens blickar på sig. Det enda folk som Gud skulle använda som redskap för att ge mänskligheten sin eviga, universella lag - tio Guds bud. Det enda folk som Gud beslutat att låta utgöra ett exempel för andra folk - inte som några idealiska förebilder, utan som ett exempel på vad som blir följden av att följa Guds vilja och att bryta mot den. Ett exempel på vilka välsignelser ett land, ett folk och en individ kan skörda om hon låter Guds vilja leda sig - och ett exempel på konsekvenserna av att föredra att gå sin egen väg och vända Gud och Guds vilja ryggen.
Gud kunde precis lika gärna ha utsett en helt annan person, till exempel "Hasabja", vars ättlingar skulle ha hetat "Mesesabels barn" - och sedermera blivit "meseser". Och i så fall skulle någon i dag ha frågat "Varför just 'meseserna'?".
Gud måste välja någon som lyssnade på honom, någon som han visste skulle följa hans uppmaning, och han valde fåraherden Abraham.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|