Svar: Det är knappast riktigt att säga att det var "judarna", i bemärkelsen "det judiska folket", som såg till att Jesus blev korsfäst. Vi vet att Jesus hade många anhängare bland sitt folk - han var ju själv jude liksom Paulus, Petrus, Judas, Jakob och alla de andra ledarna för den urkristna församlingen. Det enda som skilde dem från deras övriga landsmän var att de blivit övertygade om att snickaren Y'shua från Nasaret faktiskt var den befriare - Messias - som profeterna utlovat och som hela folket väntade på och längtade efter. De visste att han hade uppstått från de döda efter tre dagar - de hade varit tillsammans med honom i en och en halv månad efter hans avrättning och uppståndelse - vilket han tidigare sagt till dem skulle vara det definitiva beviset för att han verkligen var Messias.
Att däremot inte det judiska folket som helhet accepterade honom som Messias (Joh 1:11) är inte så konstigt, eftersom han inte då kom som den segrande krigarkonung som Bibelns profetior berättat skulle komma. Och det var inte heller allmänhetens oförmåga att acceptera en landsortssnickare som blivande världshärskare som ledde till Jesu död, utan den styrande politisk/religiösa klickens beslut att inför den romerska ockupationsmakten framställa Jesus som ett potentiellt politiskt hot - en uppviglare som kunde ställa till med revolt.
Även om det utan tvekan fanns fler orsaker till att dessa religiösa ledare föredrog att Jesus röjdes ur vägen (bland annat fanns risken att hans kritik i längden skulle kunna underminera deras egen ställning) så kan rädslan för en allvarlig konflikt med romarna mycket väl ha varit uppriktig, och historien visar att den var fullt befogad. Det dröjde inte många år förrän folket i Jerusalem gjorde uppror mot romarna och det blev en revolt som kom att sluta med att "den heliga staden" jämnades med marken...
Så när Bibeln talar om att "judarna" inte tog emot honom, står uttrycket "judarna" inte för folket utan för den politiska ledningen i landet (på samma sätt som att vi använder uttrycket "amerikanerna" när vi syftar på den amerikanska regeringens beslut och agerande). Johannes använder exempelvis uttrycket "judarna" där de andra evangelierna säger "fariseerna" eller "de skriftlärda". Och det var dessa ledare för det judiska folket som vände sig till romarna och uppmanade dem att ta itu med "uppviglaren".
Den ytterst ansvarige för Jesu död var trots allt Pontius Pilatus, som fem år tidigare hade utsetts till romersk guvernör över Judeen, och dödsdomen verkställdes av de romerska ockupationsstyrkor som var stationerade i Jerusalem.
Det judiska folket - de vanliga människorna - har varken större eller mindre skuld till Jesu död än någon av oss. För vi ska komma ihåg att det faktiskt var för vår skull han dog! Det är vi alla som bär skulden till Jesu död. Och Gud har inte på något vis förskjutit det judiska folket - det är Paulus mycket noga med att understryka:
"Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju själv israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt" (Rom 11:1-2)
Gud gör ingen skillnad på människor!
Den dagen judarna (som folk och som enskilda individer) tar emot Messias och accepterar honom som sin och hela världens härskare, kommer deras lön att bli densamma som för alla andra människor oavsett etnisk tillhörighet: evigt liv i Guds rike (Rom 4:13).
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|