Svar: Jesu ord om vinet och vinsäckarna, och tyget och tyglappen, var ett svar på en fråga om hur det kom sig att inte hans lärjungar fastade när fariseerna och Johannes döparens lärjungar gjorde det.
Det har getts diverse olika, mer eller mindre avancerade, tolkningar av Jesu ord, men med tanke på situationen - det handlade om en snabb replik på några kritiska röster - var det inte alls frågan om någon genomtänkt "liknelse" där de olika företeelserna symboliserade olika saker...
Fasta var egentligen ett uttryck för sorg, och den religiösa fastan var ursprungligen ett sätt att visa Gud hur man sörjde över de synder man begått. Med tiden hade emellertid den här fastan förvandlats till enbart en religiös ritual, någonting man gjorde på rutin utan att egentligen tänka på innebörden (ungefär som när människor rabblar "syndabekännelsen" eller "fader vår" vid gudstjänsten i våra dagars kyrkor medan tankarna är någon helt annanstans). Fariseerna fastade till exempel regelmässigt på måndagar och torsdagar, och många av dem - kanske de flesta - gjorde det tydligen främst för att bli uppmärksammade och beundrade för sin "djupa fromhet".
Uppenbarligen fastade även Johannes lärjungar på liknande sätt. Det gjorde däremot inte Jesu lärjungar, vilket här resulterade i kritik som naturligtvis riktades mot deras lärare.
Jesu svar var inte att det skulle vara något fel i att fasta. Men fastan måste vara ärlig - inte bara en tom ritual. Den måste vara ett uttryck för uppriktig sorg, annars är den meningslös. Lika meningslös som "syndabekännelsen" om inte den som uttalar den verkligen känner sig djupt förtvivlad över sin synd.
Kort sagt - allt vi gör måste komma från hjärtat. Yttre, tomma, ritualer betyder ingenting. Gud ser enbart till hjärtat.
Och därför svarar Jesus med den givna motfrågan: Varför skulle mina lärjungar fasta? Att fasta på ren rutin fastän man är glad är ingen ärlig fasta. Att fasta när man inte sörjer är lika absurt och opassande som att klä sig i säck och aska och fasta på en bröllopsfest. Om man gjorde det så vore det bara något man gjorde för skenets skull.
Skälet till att Jesu lärjungar inte fastade på samma sätt som fariseerna var helt enkelt att de hade förstått att det inte var ceremonier och ritualer som var avgörande. Det var inte den yttre omskärelsen (avlägsnandet av förhuden) som gjorde en människa till ett sant Abrahams barn, en äkta ättling till Abraham, utan hjärtats omskärelse. Den inre förvandlingen.
Det var faktiskt det som var kärnan i den undervisning Jesus gav sina lärjungar. Och det var något som var fullkomligt oförenligt med det stelnade, ritualistiska, lagiska tänkande som fariseerna var fastlåsta i.
Med den nya insikt som Jesu lärjungar fått genom sin lärares undervisning kunde de rimligen inte gå i fariseernas spår och ägna sig åt tomma, meningslösa ritualer. Att försöka förena den nya kunskapen med fariseernas lära var lika vansinnigt som att hälla nytt vin i gamla vinsäckar eller sy fast en ny lapp av okrympt tyg på ett gammalt vältvättat klädesplagg.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|