Svar: Nej, det står inte. De bibelord som i första hand har använts i argumenteringen mot kvinnors möjlighet att vara verksamma som förkunnare i församlingen är följande ord ur Paulus brev:
"Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen" (1 Kor 14:33-36)"En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet..." (1 Tim 2:11-12)
Vi måste dock alltid komma ihåg att allt som står i bibeln, om än inspirerat av Gud, också speglar den tid som berörs - i det här fallet de allra första kristnas tid. Samtidigt som dessa skrifter är Guds sanna skildring av händelser och tankar, utgör de följaktligen också ett vittnesbörd om den tidens sociala förhållanden, om samhället och den första kristna församlingen, om de problem man ställdes inför för snart 2000 år sedan och hur man då löste dem.
Därför måste vi se Paulus ord i ljuset av den kultur han levde i - och de förhållanden som rådde i den kristna församlingen just då. I det samhälle och den tid där Paulus levde var det män som var präster och lärare. Kanske såg Paulus kvinnans tystnad i församlingen som ett nödvändigt villkor för att församlingen skulle kunna förverkliga det missionsuppdrag man fått av Kristus. Kanske krävde den mansdominerade kultur där de första kristna levde ett sådant uppträdande från kvinnans sida för att församlingen skulle uttrycka den värdighet som var nödvändig för att förkunnelsen skulle skulle tas på allvar.
(Kanske - och jag betonar kanske, eftersom ingen, vare sig jag eller någon annan, kan veta säkert - var Paulus kommentarer helt enkelt bara en uppmaning till kvinnorna i församlingen att vänta med att diskutera de frågor som avhandlats vid gudstjänsten tills de kommit hem.)
För vi får inte glömma vad Gud har att säga om vår tid... något som är långt viktigare än Paulus ord om förhållandena i den första kristna församlingen för snart två millennier sedan. För uppenbarligen är det så att Gud själv anpassar sitt ord efter olika tider och olika folk, olika kulturer och olika förutsättningar. Gud säger nämligen att i den "yttersta tiden" kommer inte kvinnorna att tiga i församlingen, utan tvärtom tala, därför att Gud vill det:
"Och det skall ske i de sista dagarna... att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera (dvs förkunna, predika, vad Gud uppenbarat för dem)... Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera" (Apg 2:17-18)
Vilken rätt har då någon människa att gå emot Guds vilja och sätta munkavle på en enda av de "Herrens tjänarinnor", som Gud genom sin ande "i de sista dagarna" kommer att förmå att inte alls tiga i församlingen, utan tvärtom att profetera, att förkunna Guds ord, evangeliet om Guds rike...?
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|