Svar: Själva kristendomen (såsom religion) innehåller inget förbud för kvinnor att förkunna Guds ord. Däremot har kyrkosamfund och enskilda församlingar i olika länder och under olika tidsperioder - mycket beroende på de samhällen och kulturer där de har funnits - haft olika syn på fördelningen av arbetsuppgifter inom församlingen och ansett att olika uppgifter ska vara förbehållna det ena eller andra könet.
De första kristna samlades i hemmen och ledarna för dessa grupper var ofta kvinnor. I Nya testamentet nämns till exempel Appfia (Filemon 2), Prisca (1 Kor 16:19) och Lydia (Apg 16:15). Paulus nämner vidare flera kvinnor som var verksamma med att predika evangeliet under kyrkans allra första decennier: Evodia och Syntyke (Fil 4:2), Junia (Rom 16:7) och Priscilla (Rom 16:3)
När de första församlingarna uppstod runtom i Medelhavsområdet skilde sig upplägget av gruppernas ledning från plats till plats. Men under 100-talet utvecklades ett ganska enhetligt mönster: en episkopos (församlingsföreståndare/biskop) ledde församlingen tillsammans med en grupp betrodda presbyter (församlingsäldste/präster) och en rad diakonos (tjänare/diakoner). När församlingarnas antal växte blev det presbyterernas (prästernas) uppgift att leda gudstjänsterna och sköta förkunnelsen.
Ända från de första århundradena finns det bevarade omnämnanden av kvinnliga "episcopae" och "presbyterae" (biskopar och präster) i kyrkliga dokument. Från Egypten finns vidare en kristen inskription från det första eller andra århundradet som nämner en kvinna, Paniskianes, som var ”presbytera”. En gravplats på den grekiska ön Thera nämner en kvinna vid namn Epiktas som var ”presbytis”. En siciliansk inskription från 300-400-talet nämner en ”presbytis” vid namn Kale. Och en antik mosaik visar fyra kvinnliga gestalter varav en anges vara ”Theodora episcopa” (biskop Theodora, dvs en kvinnlig biskop).
År 352 fastslog dock kyrkomötet i Laodicea att kvinnor inte skulle tillåtas vara präster, och vid det fjärde kyrkomötet i Karthago förklarades att ingen kvinna heller skulle tillåtas förrätta dop. Den romersk-katolska kyrkan har behållit denna ståndpunkt, men inom protestantismen började man tidigt återgå till samma synsätt som i den allra första församlingen.
Följaktligen kan vi konstatera att det fanns kvinnliga präster/pastorer både i europeiska och amerikanska församlingar i mitten av 1700-talet. Och i början av 1900-talet hade kristna kyrkor i Nederländerna, Schweiz, Skottland, Storbritannien, Polen, Frankrike, Japann, Kanada, Indonesien, Argentina, Afrika och en rad andra länder kvinnliga präster/pastorer.
I Sverige har det funnits kvinnliga präster/pastorer (exempelvis inom Frälsningsarmén) sedan slutet av 1800-talet. Baptistkyrkan införde kvinnliga pastorer 1956 och Svenska kyrkan 1960
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|