Kvinnosynen i Bibeln

Svar: Nej, de har fått det från bibeln. Men inte därför att Gud gör skillnad på kön, utan därför att människor gör det... och bibeln berättar om människor och i första hand om de kulturella förhållandena bland hebreerna/israeliterna/judarna både innan och medan bibeln skrevs.

Det var ett patriarkaliskt samhälle långt innan det över huvud taget existerade någon bibel. Och sådana samhällen finns överallt i världen, även bland folk som aldrig någonsin haft någon kontakt med en bibel.

Tyvärr finns det många som baserar sin kvinnosyn på den syn som fanns i Mellanöstern för 2-3000 år sedan och som naturligtvis återspeglas i bibelns berättelser om den tiden. Man tolkar bibeln som att de sociala förhållanden som den berättar om skulle vara gudomligt bestämda för alla tider, fastän det i själva verket är de förhållanden som rådde då.

Det gäller exempelvis synen på kvinnliga präster, en företeelse som var otänkbart i Judeen för 2000 år sedan.

På Jesu tid, när Nya testamentet skrevs, hade kvinnan en undanskymd plats. Det gällde inte bara inom den judiska religionen, utan i det judiska samhället som helhet, liksom i alla andra länder i Mellanöstern (och resten av världen...). Kvinnans plats var i hög grad begränsad till hemmet. Det ansågs inte viktigt att hon befattade sig med religiösa frågor (hon var faktiskt förbjuden att studera bibeln), hon tilläts inte delta i det politiska livet, hon hade inget yrkesarbete, hon kämpade inte i krig, hon gick inte i skolan. Religion, filosofi, studier, skrivarbete, skatter, politik - allt sköttes av män. De judiska religionslärarna (rabbinerna) var män och alla deras elever (lärjungar) var män.

Jesus själv var troligen ganska unik i så måtto att han även hade kvinnliga lärjungar som följde med honom på hans vandringar. I berättelserna om Jesu verksamhet nämns på flera ställen hur han sätter sig ner och undervisar kvinnor, och hur han tar en kvinnas parti och räddar livet på henne när hon anklagas för att ha varit otrogen mot sin man och man tänker stena henne till döds. Och när han avrättades flydde alla hans manliga lärjungar - och bara kvinnorna stod kvar vid korset. Det var kvinnor som upptäckte att graven var tom. Det var en kvinna som först förkunnade att Jesus hade uppstått. Osv.

Men när den första Jesustroende församlingen uppstod (det var ett hundratal judar som blivit övertygade om att den här snickaren Jesus var den efterlängtade Messias som skulle upprätta Guds rike på jorden) var det, liksom i övrigt i det judiska samhället, män som ledde den. Och när man började resa ut för att berätta för alla andra judar som levde i judiska kolonier i städer runtom i hela Medelhavsområdet att Messias kommit, var det män som gjorde det.

En av ledarna inom den tidiga Jesustroende församlingen var Paulus, en judisk skriftlärd, och i flera brev (som bevarades av församlingen och nu finns i bibelns Nya testamente) instruerade han de olika Jesustroende grupper som bildats runt Medelhavet om hur de - både män och kvinnor - skulle uppträda. Att de skulle klä sig anständigt, ta det lugnt med vin osv. Och till ett par av församlingarna (i grekiska Korint och Efesus i nuvarande Turkiet) skrev han att de skulle se till att kvinnorna var tysta under sammankomsterna.

Exakt vad bakgrunden var till den uppmaningen vet vi inte, men i det samhälle och den tid där Paulus levde var det män som var präster och lärare. Troligen krävde den mansdominerade kultur där de första kristna grupperna uppstod ett sådant uppträdande från kvinnans sida för att församlingen skulle uttrycka den värdighet som var nödvändig för att förkunnelsen skulle tas på allvar av människorna i samhället runt omkring.

Det ska betonas att Paulus på andra ställen understryker alla människors, mäns och kvinnors, lika värde. Exempelvis i Galaterbrevet 3:28:

"Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus"

Men samtidigt var han ett barn av sin tid, uppväxt och uppfostrad med de sociala roller som fanns i det judiska samhället och som han, liksom alla andra judar, följaktligen såg som helt självklara.

Så även om han menade att män och kvinnor var absolut jämlika, så var det ett faktum att de hade olika roller i samhället - något som han inte ifrågasatte. Varken Paulus eller de andra medlemmarna av den första församlingen var ju några samhällsomdanare, som var ute efter att förändra världen eller starta en ny religion. De var helt vanliga människor. Det enda som skilde dem från alla andra judar var att de var övertygade om att Messias, som profeterna lovat skulle komma, hade kommit och att det var en snickare från Nasaret som hette Yeshua/Jesus. Och nu väntade de på att han skulle komma tillbaka och upprätta Guds rike på jorden.

Men Paulus uppmaning om att kvinnorna skulle vara tysta i församlingen - en uppmaning som alltså bara finns på två ställen i bibeln och då riktas till två speciella grupper för 2000 år sedan - har av vissa kommit att uppfattas som en gudomlig befallning som ska gälla överallt i alla tider. Och därför menar man att kvinnliga präster är något som står i strid mot Guds ord.

Det är emellertid uppenbart att Gud menar annorlunda och att han själv anpassar sitt ord efter olika tider och olika folk, olika kulturer och olika förutsättningar. För medan han inspirerade Paulus att skriva sina uppmaningar i Korintierbrevet och Efesierbrevet (med utgångspunkt från förhållandena i den första kristna församlingen för snart två millennier sedan), inspirerade han Petrus att med ett citat från profeten Joel förklara att i framtiden - vår tid! - skulle kvinnorna inte alls tiga i församlingen, utan tvärtom tala, därför att Gud vill det:

"Och det skall ske i de sista dagarna... att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera [dvs förkunna, predika, vad Gud uppenbarat för dem]... " (Apg 2:17)

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.