Svar: Det är viktigt att komma ihåg att bibeln i sin helhet är en historisk skrift. Den behandlar mänsklighetens historia, det hebreiska folkets historia, Israels barns historia, judarnas historia och församlingens historia.
Genom alla tider har det varit männen som styrt historien och varit de mest framträdande gestalterna. Det är likadant om vi tittar på vårt eget lands historia. De stora kvinnliga figurerna är inte många (drottning Kristina, den heliga Birgitta och några till), men de kommer helt i skuggan av "stora" män som Gustav Vasa, Karl XII, Gustav II Adolf, Nobel, André, Bellman, Linné etc etc. Det är alltså bara att konstatera faktum. Vare sig vi gillar det eller ej, så har männen spelat den mest framträdande och avgörande rollen i historien. Och det gäller ju även det östra Medelhavsområdet för 2-5000 år sedan - i ännu högre grad än i dag när vi åtminstone ser en del kvinnor i höga politiska befattningar.
Det är följaktligen inte så märkligt att bibelns skildring av Israels barns historia i huvudsak handlar om män. Det var ju de som fattade de avgörande besluten.
Det var Abraham som i egenskap av familjens överhuvud fattade beslutet att lämna Ur och bege sig mot Palestina. Om Gud i stället hade kallat Sara att flytta från Mesopotamien eller Debora att bege sig till Egypten och befria de israelitiska slavarna, så hade förmodligen flytten till Kanaan och flykten från Egypten aldrig blivit av, därför att en kvinnas röst och önskemål inte spelade så stor roll på den tiden. De sociala villkoren var sådana att kvinnan lydde sin man - och det är ju den tidens sociala verklighet som bibeln skildrar.
Likaså formades utvecklingen i hög grad av erövringar och krig - och det var männen som var soldater. Det var män som var kungar och faraoner.
Även på Jesu tid var de sociala förhållandena likadana. Kvinnans plats var i hög grad begränsad till hemmet. Det ansågs inte viktigt att hon befattade sig med religiösa frågor (hon var faktiskt förbjuden att studera bibeln), hon tilläts inte delta i det politiska livet, hon hade inget yrkesarbete, hon kämpade inte i krig, hon gick inte i skolan...
Det var fortfarande männen som spelade den mest avgörande rollen i samhället, vilket givetvis återspeglades även i den unga kristna kyrkan. Redan från början bestod församlingens ledning av män, prästerna var män (det ansågs ju att kvinnan gjorde bäst i att nöja sig med att lyssna) och missionärerna var män.
Som sagt - vad vi än tycker om det, så var det så det var på den tiden. Det handlar således inte om någon fördomsfullhet från Guds sida, utan om villkoren i det samhälle som människor skapat och där bibeln skrevs - den verklighet som bibeln skildrar. Att bibeln talar så mycket om män beror alltså enbart på det enkla faktum att det gamla israelitiska samhället (som absolut inte ska betraktas som något idealiskt samhälle att ha som förebild) styrdes av män - inte därför att Gud ansåg att det borde vara så, utan därför att människan ville ha det så - och så är det ju faktiskt fortfarande...
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|