Svar: Redan under förföljelserna av den kristna församlingen på 100-talet, bara 100 år efter Kristi verksamhet på jorden, ägnade man i många församlingar stor vördnad för de troende som dött för evangeliets skull. När förföljelserna upphörde i början av 300-talet började man mer och mer uttrycka sin vördnad även för andra avlidna som ansågs ha utgjort ett föredöme som kristna.
Man menade att de nu befann sig i himmelen och att de på grund av alla sina dygder och allt sitt lidande - genom att de levt ett liv nära Gud och i djup gudstro - hade samlat på sig ett stort förråd av förtjänster, som gjorde dem särskilt lämpade att vara människornas förespråkare hos Gud.
Man ber alltså inte till Maria och de andra helgonen som om de vore gudar, dvs på det sätt som man ber till Gud (den katolska kyrkans lära säger klart att helgonen inte ska tillbes utan endast vördas), utan man ber om deras förböner. Det handlar således inte om någon avgudadyrkan av det slag som i det forntida Israel var belagt med dödsstraff. "Ave Maria", bönen till Maria, Jesu mor, lyder exempelvis på följande sätt:
"Hell dig Maria, full av nåd, Herren vare med dig. Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt, Jesus. Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund. Amen."
Man skulle kunna jämföra det med hur vi ibland kan be någon annan person be för oss när vi har det svårt. Då väljer vi naturligtvis en god vän eller någon annan person som vi har förtroende för, någon som förstår våra problem eller någon vi känner står nära Gud.
På samma sätt vänder sig katoliker till de avlidna heliga som man tror befinner sig framför Guds tron och vädjar till dem att lägga fram deras böner inför Herren.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|