Svar: "Gloria" är beteckningen på den ljuskrets som på olika konstverk brukar omge huvudet på heliga personer. I princip ser det ut som om personen i fråga har solen bakom huvudet, som följaktligen omges av en krans av strålar. Glorian kan också vara en lysande ring som svävar ovanför personens huvud. Ordet "gloria" är latin och betyder "ära" eller "ryktbarhet" (vi använder ordet exempelvis när vi talar om att "glorifiera" - dvs förhärliga - någon eller något).
Även om glorian av tradition förknippas med kristendomen - vi är ju mest vana att se glorior på bilder av änglar och helgon och Jesusgestalter - så är den inte alls någon specifikt kristen företeelse. Tvärtom är den ett praktiskt taget universellt sätt att i bild uttrycka en guds eller en persons storhet, att visa att den avbildade individen är mäktig, ärofull eller helig, och den användes långt innan Jesus föddes...
De äldsta gloriorna förekommer bland de gamla egypterna och hade där samband med egypternas dyrkan av solen som den högsta guden. Den egyptiska konsten är full av glorior som avbildades som stora "solsfärer". Den egyptiska guden Ra - alla gudars fader - var knuten till solen och återgavs med en gloria kring huvudet. Guden Sekhmet, med lejonhuvud, som skickades ut för att straffa människorna när de inte aktade gudarna tillräckligt, var försedd med gloria. Att förse guden med en gloria var ett smidigt sätt att skilja gudomligheter från vanliga människor inom konsten.
Så småningom spred sig bruket av glorian inom konsten till grekerna. Den grekiska solguden, Helios, avbildades med en gloria kring huvudet. Och romarna, som följde tätt i hälarna på grekerna, började också använda sig av glorian för att återge storhet och makt. På gamla bilder kan man se både havsguden Neptun och Roms mytiske grundläggare Romulus med gloria.
Omkring år 100 började glorian användas även på bilden av kejsaren på de romerska mynten. Detta innebar ett viktigt steg, eftersom man tidigare bara använt glorian på gudar. I fortsättningen användes glorian även för att framhålla människors gudomlighet. Under den romerska kejsartiden gjorde man glorian i form av en gyllene skiva kring huvudet på den person som skulle glorifieras.
När kristendomen under det andra och tredje århundradet spred sig över Medelhavsområdet var detta således ett vanligt sätt att framställa en persons andliga storhet. Det var naturligt att man använde sig av det då gängse bild- och symbolspråket. På 300-talet började man porträttera Jesus med en gloria för att visa hans gudomlighet. Senare försågs även apostlarna och olika gammaltestamentliga gestalter med glorior. De kristna konstnärerna tänkte sig att glorian symboliserade Guds helighet som strålade ut från den avbildade heliga personen.
Mot slutet av 500-talet hade glorian blivit lika vanlig inom den kristna konsten som den en gång varit inom den ickekristna konsten. Snart avbildades man helgon, martyrer, kungligheter och jungfru Maria med glorior. Även kungligheter försågs med en strålkrans kring huvudet ända fram till 1600-talet, då påven Urban II förbjöd användande av glorior på personer som inte blivit åtminstone saligförklarade.
Med tiden blev bruket av glorian alltmer formaliserat bland de kristna konstnärerna. Man skapade ett lättigenkännligt och lättbegripligt system av bilder eller visuella symboler. Helgon försågs i allmänhet med cirkelrunda glorior, medan Jesus hade en gloria med ett kors inuti, en så kallad korsgloria.
(Det förekom också en annan typ av gloria som kallas mandorla och som ofta används på bilder av Jungfru Maria men även på konstverk som visar Jesu förklaring. Det är en "helfigursgloria" som har formen av en stående oval och innesluter hela gestalten.)
På de äldsta bilderna var glorian alltid parallell med bildens yta. Längre fram, när man började återge figurerna tredimensionellt, "tippade" man glorian så att den blev till en skiva som vilade på helgonets huvud. Den moderna varianten är en tunn "lysande ring" som svävar över huvudet på den avbildade personen.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|