Svar: I Nya testamentet står beteckningen "helgon" (heliga) helt enkelt för de kristtrogna. Ordet fick emellertid snart i första hand betydelsen "avlidna troende", och redan i början av det andra århundradet hedrade man i församlingarna andra kristna som dött, och bad dem tjänstgöra som medlare inför Gud. Detta hedrande av de bortgångna troende fanns alltså inom den kristna församlingen redan från början. (Faktum är att det länge varit tradition inom judendomen att hedra profeter och andra heliga män - och vi får inte glömma att både Jesus och hans lärjungar var judar.)
Under 200-talets förföljelser av de kristna, började man på många håll att hålla minnesfester för martyrerna, dessa som gått i döden för sin tros skull, och visa dem sin vördnad.
När förföljelserna upphörde början man i allt större utsträckning att vörda andra föredömliga kristna, i synnerhet sådana som utmärkt sig genom att försaka världen - eremiter och munkar, kyrkolärare och biskopar, jungfrur och kyska änkor.
Under århundradenas lopp blev helgonen fler och fler. Snart fick varje betydande ort sitt speciella skyddshelgon, liksom olika yrken, skrån etc. Helgonens reliker - dvs kroppsdelar, kläder eller andra föremål som de ägt eller kommit i beröring med - blev föremål för kult, och helgonberättelserna skildrade deras liv.
En del helgonberättelser förvrängdes emellertid av legender och en del helgonförklarade personer hade aldrig ens existerat. Många av de s k helgonen hade sitt ursprung i hednisk mytologi och till och med andra religioner. (Historien om Buddha nådde exempelvis Europa där han "omvändes" till ett katolskt helgon...!) Successivt började därför den kristna församlingens ledare att överta kontrollen över godkännandet av helgon.
År 1170 stadgade Alexander III att endast påven hade rätt att förklara nya helgon. Helgonförklaringen (kanonisering) och saligförklaringen (beatifikation) som föregick denna, skulle följa noga föreskrivna regler. Saligförklaringen kunde inte äga rum förrän 50 år efter den för sin helighet kända personens död, förutsatt att det efter vädjan till honom skett minst två underverk. Först efter en längre tid och ytterligare underverk kunde heligförklaring äga rum. Därefter fick helgonet dyrkas i hela kyrkan.
Det var bara i undantagsfall som kanonisering kunde verkställas tidigare. Så var t ex fallet med Birgitta, som helgonförklarades redan 18 år efter sin död.
År 1969 tog den katolska kyrkan en ordentlig titt på alla helgonen i sin kalender för att se om det fanns några historiska bevis för att personen existerat och verkligen levt ett heligt liv. Det visade sig att många helgon - bland dem flera mycket populära sådana - förmodligen aldrig ens funnits, och de plockades följaktligen bort ur kalendern.
År 1983 genomförde påven Johannes Paulus II stora förändringar i kanoniseringsprocessen.
Det hela börjar när en person, som folk betraktar som helig, avlider. Ofta inleds emellertid processen först många år efter dödsfallet, för att man ska ha fått ett visst perspektiv på kandidaten. Den lokale biskopen granskar hans levnadsomständigheter och skrifter för att kontrollera att han levt ett oantastligt liv och undervisat en rättrogen lära. Därefter gör en panel teologer en utvärdering av kandidaten. Efter godkännande av panelen och kardinalerna i en speciell "helgonförsamling", förklarar påven kandidaten "vördnadsvärd".
Nästa steg, saligförklaringen, kräver (utom då det gäller martyrer) bevis för ett underverk ägt rum efter en specifik vädjan till kandidaten. När påven förklarat kandidaten "salig", kan vederbörande vördas av ett visst område eller en viss grupp människor som personen betyder mycket för.
Först efter ytterligare ett mirakel kan påven kanonisera helgonet (det inbegriper även martyrer). Titeln "helgon" säger att personen levde ett heligt liv och ska hedras av alla kristna. Kanoniseringen "gör" alltså inte någon till helgon, utan bekräftar bara vad Gud redan har gjort.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|