Var låg Golgata (Golgota)?

Svar: Jesu död och uppståndelse utgör historiens mest betydelsefulla händelser, men exakt var han avrättades, begravdes och uppstod är något som kristna och historiker har grubblat över i århundraden. Flera decennier efter Jesu korsfästelse begravdes nämligen båda platserna under väldiga högar av sten och bråte som romarna tog dit för att plana ut området.

Evangelieförfattarna förklarar att namnet Golgata ("Golgota" stavas det i Bibel2000) betyder "Huvudskalleplatsen". Det finns flera förklaringar till det. Enligt en gammal judisk tradition skulle man ha hittat Adams skalle (!) där. En idé som uppstod så sent som på 1800-talet var att kullen såg ut som en skalle. Men ända från förkristen tid har det varit en allmän uppfattning att Golgata fått sitt namn helt enkelt därför att det var en avrättningsplats där skallar och ben efter avrättade brottslingar låg utspridda - och det verkar ju troligast.

Man har inte kunnat identifiera platsen med säkerhet. Vad bibeln berättar är att Golgata låg strax utanför staden (Matt 27:31 och 28:11, Joh 19:16-20 och Hebr 13:12). Judisk lag tillät inte avrättningar och begravningar inne i staden. Vidare korsfästes Jesus utan tvekan på en synlig, allmän plats (Mark 15:40 och Luk 23:49) vid en landsväg, eftersom de förbipasserande hånade honom (Matt 27:39 och Mark 15:21, 29-30). Det var också precis en sådan plats som romarna brukade välja för avrättningar, eftersom de ju skulle fungera som avskräckande exempel och följaktligen skulle kunna ses av så många som möjligt. Sannolikt ägde avrättningarna rum på en hög kulle eftersom korsen kunde ses på avstånd (Matt 27:55, Mark 15:40 och Luk 23:49).

I närheten fanns vidare den örtagård där den förmögne Josef från Arimatea hade en ny grav (Matt 27:57 och Joh 19:41) där man lade Jesus.

Men de här uppgifterna räcker inte för att man ska kunna bestämma platsen exakt. Ett problem är bland annat att man inte vet exakt var Jerusalems stadsmur gick på Jesu tid. Genom tiderna är det flera platser som har pekats ut som Golgata, men numera är det främst två ställen som anses kunna komma i fråga.

En av dessa platser är den steniga kulle som kallas "Gordons Golgata" och ligger ett par hundra meter nordost om det nuvarande Jerusalem, utanför Damaskusporten. Den har fått sitt namn efter den engelske översten och krigshjälten Charles Gordon som på slutet av 1800-talet var en av dem som förklarade att denna plats var det riktiga Golgata. Här finns en klippa som har formen av en huvudskalle med ögonhålor, och precis intill finns en trädgård med en gravkammare.

Det är bara det att Gordons Golgata sannolikt inte var någon kulle på Jesu tid, utan en del av en bergskam. Kullens topografiska drag, som får den att påminna om ett kranium, fanns helt enkelt inte under det första århundradet. Isåfall skulle det knappast ha dröjt över 1800 år innan någon föreslog att detta var Golgata, men det finns inte några tidigare traditioner som knyter korsfästelsen till den här platsen. Arkeologerna tror att kullens dödskalleliknande utseende är resultatet av gruvarbeten under de senaste två eller tre århundradena.

Dessutom har det visat sig att klippgraven höggs ut långt före Jesu tid, redan 6-700 år före Kristus, medan den grav som Jesus lades i var ny (Matt 27:60).

Den plats som är troligast, och som det finns stöd för både i form av traditioner och arkeologiska fynd, är den plats i nordvästra Jerusalem där den Heliga gravens kyrka nu står. Där har man ända sedan kejsar Konstantins tid allmänt antagit att Golgata var beläget.

År 326 gjorde drottning Helena, mor till kejsar Konstantin, den förste romerske kejsaren som bekände sig till kristendomen, en pilgrimsfärd till Jerusalem. De kristna som bodde i staden pekade ut platsen för drottningen och hennes ressällskap, historikern Eusebius.

Det var en ganska oväntad plats. De kristna i Jerusalem hävdade nämligen att den heliga platsen låg begravd under Venustemplet som hade uppförts av den romerske kejsaren Hadrianus ett århundrade efter Jesu korsfästelse.

Helena befallde att det hedniska templet skulle rivas och avlägsnas så att man kunde frilägga Jesu grav och Golgata. Utgrävningarna visade att det fanns flera gamla gravar under templet och av olika skäl pekades en av dessa ut som Kristi grav. Arbetarna hittade också en stenig kulle som identifierades som Golgata.

I början av 300-talet gav Konstantin befallning om att "Golgata" och graven skulle prydas med utsmyckningar och att ett kapell skulle byggas i anknytning till platsen. Kapellet invigdes den 17 september 335 innanför murarna på den dåvarande romerska kolonin Aelia Capitolonia, som dock snart skulle återfå sitt gamla namn, Jerusalem. Helgedomen kom under årens lopp att genomgå många tillbyggnader och renoveringar, den utsattes för skador och blev en gång praktiskt taget förstörd, men blev till slut Den heliga gravens kyrka. Och under alla sekler sedan dess har kyrkan och de heliga platserna inuti byggnaden, Golgata och Jesu gravkammare, utgjort målet för hundratusentals pilgrimer från hela världen.

Kan man då lita på en tradition som är så sen som från 300-talet? Jerusalem hade blivit grundligt förstört vid två tillfällen, först under Titus och sedan under Hadrianus. Efter Bar Kokba-upproret 132-135 hade både judar och judekristna drivits bort från staden.

Det råder dock ingen tvekan om att den första kristna församlingen måste ha bevarat minnet av den plats där deras Herre och Frälsare blivit korsfäst och begravd. Och när judarna fördrevs från Jerusalem hade fortfarande de kristna som inte var av judisk härstamning full frihet att bo kvar i Jerusalem, vilket de också gjorde.

Historikern Eusebius redovisade till och med en obruten förteckning över de ickejudiska biskoparna av Jerusalem. Det är följaktligen fullt rimligt att kunskapen om var Golgata och graven var belägna fördes vidare genom generationerna av kristna.

De kristna i 300-talets Jerusalem var för övrigt så säkra på att graven låg under Venustemplet att de övertalade drottning Helena att beordra - och bekosta - den dyrbara rivningen av templet. Om de inte hade varit helt säkra på att det fanns en grav och en stenig kulle under templet skulle de knappat ha vågat föreslå det kostsamma arbetet. Det är helt klart att deras övertygelse måste ha varit knuten till en lång och tillförlitlig tradition.

Biskop Makarios, som fått i uppdrag av Konstantin att ta reda på den plats där Jesus korsfästs och begravts, kom fram till att Hadrianus hade låtit uppföra Venustemplet på platsen för Jesu död just i syfte att vanhelga den.

Men Jesus korsfästes ju utanför Jerusalem - och Den heliga gravens kyrka ligger inne i staden?

Arkeologiska utgrävningar som gjorts under de senaste decennierna har gett oss mycket nya kunskaper om Jerusalem på Jesu tid - inklusive var stadsmuren gick på den tiden. De murar som numera omger den gamla stadsdelen är inte de murar som fanns för 2000 år sedan. De uppfördes inte förrän på 1500-talet av den turkiske sultanen Suleiman.

Utgrävningar och uppgifter i olika skrifter har gjort att man kunnat slå fast att när Jesus korsfästes sträckte sig stadsmuren söder om den plats där Den heliga gravens kyrka i dag reser sig - och följaktligen befann sig platsen norr om, och utanför, muren. Vidare har man funnit att området mycket riktigt användes som begravningsplats under det första århundradet.

Det är med andra ord troligt att den plats där Den heliga gravens kyrka står faktiskt är den plats där Jesus korsfästes och begravdes - Golgata och Josefs från Arimatea örtagård.

Thor-Leif Strindberg

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.