Svar: I Israel fördes släktregister med stor omsorg och de förvarades som dokument av stort värde både för folket och den enskilde. Förutom många privata familjelängder, hade judarna offentliga släktregister, som exempelvis Bibelns krönikörer hade tillgång till när de sammanställde sina släkttavlor. Dessa offentliga register existerade uppenbarligen fram till Jerusalems förstörelse år 70.
Till formen kan ett släktregister ange släktleden antingen i nedåt- eller uppåtstigande linje. Innehållsmässigt kan det röra sig om släktregister för individer, släkter, stammar eller hela folk och nationer.
För övrigt är det närmast en regel att de släkttavlor som presenteras i Bibeln bara är utdrag ur fullständiga register, som antingen var upptecknade i en särskild bok (1 Mos 5:1 och Neh 7:5) eller ingick i någon historisk krönika (1 Krön 9:1 och 2 Krön 12:15). De bibliska släktregistren är alltså aldrig avsedda att vara kompletta, utan de bibliska författarna har tagit med de personer som de ansett vara väsentliga för sammanhanget. De släktled som var av mindre betydelse utelämnade man.
Likaså är det viktigt att komma ihåg att när man på Bibelns tid använde ordet "fader" eller "son", så var syftet snarare att betona den arvsrättsliga aspekten än den fysiska härkomsten. Orden hade alltså inte bara den "direkta" släktmässiga innebörden, utan ordet "son" kunde även stå för någon avkomling i senare släktled, och "far" kunde vara exempelvis en stamfader.
Jesus talar till exempel om de troende som "Abrahams barn", och Daniel omnämner kung Nebukadnessar som kung Belsassars far, och då menar han att Nebukadnessar var Belsassars företrädare på tronen.
I de gammaltestamentliga profetiorna om den kommande världshärskaren, "Messias" (ett ord som inte är något namn utan skulle kunna översättas ungefär med "kungen som Gud har utsett " - på grekiska blir det "Chrestos" och på svenska "Kristus"), betonas det att han ska vara en ”Davids son”, alltså en ättling till kung David.
Frågan om den kommande Messias härstamning från Abraham via David var följaktligen av yttersta vikt för det judiska folket. Om någon utgav sig för att vara, eller påstods vara, Messias så måste han också vara en ättling till David. Det innebär att om inte Jesus varit släkt med David skulle aldrig vare sig hans lärjungar eller någon annan ha accepterat honom som Messias. Därför var också evangelieförfattarna noga med att påpeka och visa att Jesus verkligen var en "Davids son" när de skrev ner sina redogörelser om hans liv.
Man kan alltså vara helt övertygad om att både Matteus och Lukas konsulterade de gamla släktregistren när de sammanställde de två "Jesu släkttavlor" som finns i Bibeln - i Matteus 1 och i Lukas 3.
Enligt en gammal kristen tradition, som omnämns av flera tidiga kristna författare, hette Marias far Eli (Eliakim, Joakim). Uppgiften förekommer också i det apokryfiska "Jakobs protevangelium" från 100-talet, och även en kommentar i Jerusalem Talmud (den samling judiska skrifter som tillsammans med Gamla testamentet utgör den ortodoxa judendomens rättesnöre) från 400-talet e Kr har av vissa forskare ansetts stödja detta.
Det släktregister som Lukas presenterar skulle således visa Jesu härstamning på mödernet (Marias släkt) med utgångspunkt från hans morfar, Eli. Omnämnandet av Josef är därför här endast parentetiskt, då han framställs som den "som man menade" var Jesu far, dvs (svär)son till Eli (Luk 3:23).
Skälet till att Maria inte nämns över huvud taget, utan att registret går direkt från Jesus till hans morfar, är troligtvis att modern aldrig nämndes som genealogisk länk. Bland grekerna var en man sin fars son, inte sin mors, och bland judarna fanns ett talesätt: "Moderns avkomling kallas inte hennes avkomling."
Marias släkttavla visar alltså att hon tillhörde en gren av Davids ätt (den gren som löper ner från konung Davids son Natan). Släkttavlan i Matteus evangelium, Josefs förfäder återger i stället det släktled som går via Salomo, vilket betyder att även han var släkt med konung David.
Sammantaget innebär detta att Jesus faktiskt var "Davids son" och arvtagare till kung Davids tron i dubbel bemärkelse - dels i fysiskt hänseende genom sin mor Maria, dels i juridiskt och arvsrättsligt hänseende genom sin adoptivfar Josef.
Det framgår för övrigt av evangelierna att Jesus vid flera tillfällen under sin tid på jorden kallades för "Davids son". Om det hade rått någon som helst tvekan om hans släktskap med kung David, skulle detta med säkerhet ha utnyttjats av hans motståndare.
De släktlistor som både Matteus och Lukas sammanställde bestod av namn som var allmänt erkända som autentiska av den tidens judar. Såväl de skriftlärda, fariseerna och saddukeerna var bittra motståndare till Jesus och den unga kristna församlingen, och de skulle ha utnyttjat varje tänkbart tillfälle för att misskreditera Jesus. Detsamma gäller kristendomens motståndare bland ickejudarna under det första århundradet. Många av dem var lärda män som genast skulle ha gripit tag i varje bevis för att Matteus och Lukas släktlistor var oäkta och motsägelsefulla.
Om Matteus och Lukas släkttavlor hade motsagt varandra, skulle det ha varit ett utmärkt tillfälle för dessa motståndare att bevisa att endera var felaktig, men det är värt att notera att de aldrig ifrågasatte de här släkttavlorna. Det finns inga uppgifter om att vare sig Jesus under sin verksamhet, eller den kristna församlingen efter Jesu himmelsfärd, någonsin angreps på den punkten.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|