Svar: Redan i begynnelsen, långt innan de första människorna valde att vända Gud ryggen och själva bestämma vad som var ont och gott - ett val som inte bara skulle komma att få konsekvenser för alla deras efterkommande, generation efter generation ända fram i vår tid, utan dessutom gjorde det omöjligt för Gud att fullborda deras skapelse - ingick det i Guds plan att, om detta hände, sända sin son för att "ta vid" där Adam misslyckats och göra det möjligt för oss alla att nå det mål som Gud från början avsett för oss - att bli Guds likar, Guds avbilder med evigt liv - det som är hela meningen, hela syftet, med vår existens här på jorden.
Ett av stegen (och det är faktiskt bara en liten etapp i den eviga helheten) i den här processen var att upprätta ett Guds rike på jorden - tusen år då Guds egen son, Guds utvalde kung, skulle styra över världen med Guds vilja, kärleken, som lag, så att alla skulle kunna se, förstå och välja det som de första människorna förkastat...
Detta uppenbarade Gud för profeterna bland Israels folk, och eftersom kungar på den tiden "smordes" med olja då de besteg tronen, kom profeterna i sin förkunnelse att tala om denna framtida konung som mashiash, vilket betyder "Guds smorde" och på grekiska heter "Christos" (på svenska blev titeln "Messias" eller "Kristus"). Längtan efter Messias blev snart allmän och hans ankomst förutsades inte bara i "lagen, profeterna och skrifterna", utan det fanns mängder av profetior om honom även i de apokryfiska böckerna.
I allmänhetens ögon tog sig tanken på Messias olika former, men de flesta föreställde sig Messias som en mäktig jordisk härskare, som skulle befria Israels barn från det romerska förtrycket, som skulle erövra världen och "förbli här till evig tid" (Joh 12:34). Även de ickejudiska historieskrivarna Tacitus och Seutonius vittnar om att den här uppfattningen var allmänt utbredd.
Messias rike - Gudsriket - föreställde man sig som ett rättfärdighetens rike, och då utgick man närmast från fariseernas lagenliga mått. Man drömde om Messias ära och härlighet. Glädjen och rikedomen i Messias rike framställdes bildligt som en festmåltid. Men man glömde att välsignelsen inte var villkorslös.
"... hans barn och efterkommande skall lyda hans befallning att hålla sig till Herrens vägar och göra vad som är rätt och rättfärdigt. Då skall det gå i uppfyllelse som Herren har lovat Abraham"
Man insåg inte att detta himmelrike inte kunde förverkligas genom våld och tvång, utan bara genom en hjärtats förändring, en inre förvandling. Inte heller förstod man att Gudsriket på jorden faktiskt i själva verket var en del i Guds skapelse-/frälsningsverk och att Messias, Guds smorde, skulle komma i gestalt av en helt vanlig människa, en ”människoson” (Dan 7:13), och att hans uppgift inte bara skulle vara att upprätta ett evigt Gudsrike utan dessutom att ge varje människa möjlighet att få leva för evigt i detta rike. Som en "ny Adam" skulle Messias lägga grunden till ett sant gudsfolk - den Guds avbild som Gud ända sedan begynnelsen haft för avsikt att skapa.
Därför förstod man inte heller att den utlovade Messias inte skulle vara - inte kunde vara - en revolutionär som kom för att befria det judiska folket med våld (alla former av revolution och frihetskamp med våld leder bara till ytterligare förtryck och våld, eftersom det alltid är den starkaste - inte den rättfärdigaste - som segrar), utan en hela mänsklighetens befriare. Detta trots att Gamla testamentets profeter tydligt talar om att Messias ska förvandla hela världen, alla riken på jorden, till ett himmelrike och skapa en världsomfattande fred.
Och förutsättningen för en sådan förvandling av jorden till ett himmelrike, Guds rike, ett paradis - till vad vår planet ursprungligen var avsedd att vara - var en förvandling av människan till vad hon ursprungligen var avsedd att vara (1 Mos 1:26 och Matt 5:3,5,9 och 10) - fri från den synd, de brott mot Guds lagar, mot kärleken, som resulterat i allt lidande. Det är först när vi börjar leva efter Guds vilja, som himmelriket på jorden, Guds eviga fridsrike, kan bli verklighet (Matt 5:5 och 9).
Det betydde att när Messias kom i gestalt av en helt vanlig människa kände man inte igen honom (Joh 1:11). Snickaren Y'shua, Jesus ben Josef, från Nasaret stämde inte alls med den bild man hade av den segrande gudakonungen. Även om redan profeten Daniel talat om Messias som en människoson och därmed visat hurdant hans ursprung skulle vara, var det inte den uppfattning människorna överlag hade om den kommande världshärskaren.
Ett litet fåtal kom emellertid att acceptera Jesus som Messias/Kristus och bestämde sig för att följa honom. De var naturligtvis fortfarande judar, men judar som var övertygade om att de gammaltestamentliga profetior som de hört i hela sitt liv äntligen hade gått i uppfyllelse - i Jesus från Nasaret. De visste att han hade uppstått från de döda efter tre dagar - vilket han tidigare sagt till dem skulle vara beviset för att han verkligen var Messias.
Det var också det budskap som Jesu lärjungar började sprida: Messias, Räddaren som vi har väntat på, har kommit! Befriaren är här! Han heter Jesus och han är från Nasaret!
Det dubbla "namnet" Jesus Kristus blev på så sätt i själva verket också en bekännelse: Jesus är Messias.
Men när tron på Kristus spreds ut över världen förvandlades den till en ny religion. De som följde Kristus kom att kallas kristna, och klyftan mellan denna nya tro - kristendomen - och den tro som Jesus själv som jude växt upp med blev allt större.
Dessutom fick Messiasgestalten bland många ickejudar en överton åt det andliga hållet (liksom även det kommande Gudsriket "förandligades"), och för många som inte hade någon kännedom om den judiska förväntan på Messias ("den smorde") eller Kristus (av grekiska Chrestos, "den smorde"), och inte visste något om de gamla profetiorna, förvandlades ordet "Kristus" från titel till ett namn. För ickejudarna - och även för oss i dag - var det ofta närmast omöjligt att förstå den verkliga innebörden i ordet Kristus (Messias), eftersom man i allmänhet inte kände till de gammaltestamentliga löftena från Gud om en kommande fredsfurste och världshärskare.
Judarna i allmänhet fortsatte att vänta på Messias - och gör det fortfarande. På sätt och vis är det fullt förståeligt, eftersom man aldrig kunnat se Jesus som uppfyllelsen av de gammaltestamentliga profetiorna om den kommande gudakonungen. För judendomen är Jesus följaktligen inget mer än en helt vanlig jude som levde för 2000 år sedan - en snickare som av en liten skara anhängare ansågs vara Messias men avrättades av de romerska ockupanterna. I judendomens ögon skiljer sig Jesus således inte från alla andra påstådda Messiasgestalter som framträdde i samma veva och alla gick samma öde till mötes. Att anhängarnas tro på att denne galileiske snickare var Messias ledde till uppkomsten av en världsreligion har inte förändrat judendomens uppfattning att Jesus från Nasaret inte var något mer än en helt vanlig människa - förvisso en klok lärare, men inget mer.
Bland judarna finns det emellertid i dag, liksom för 2 000 år sedan, de som tror att Jesus var (och är) Messias. Innebär det att de omvänt sig till kristendomen? Både ja och nej.
De är "kristna" - Kristi, Jesu, efterföljare - på samma sätt som Jesu lärjungar var kristna. Men - de är samtidigt judar - precis som Jesus själv och hans lärjungar. Jesus uppmanade ju faktiskt aldrig någon att byta religion, utan enbart att följa honom och bli hans lärjunge, dvs lyssna till hans undervisning och följa den. Och det är vad många judar genom tiderna har gjort. De har accepterat snickaren från Nasaret som den väntade Messias. De har insett att den frälsning - räddning - som Gud har förberett åt sina barn, inte endast är en räddning för det judiska folket undan förtryck och lidande, utan en räddning för hela mänskligheten undan den synd som gör det omöjligt att uppnå vårt eviga mål - ett evigt liv i Guds rike.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|