Svar: Därför att Jesus inte stämde överens med den bild man hade gjort sig av den kommande Messias.
Bibeln berättar att Gud, många sekler före vår tideräknings början, uppenbarade för sina profeter bland Israels folk att hela världen en dag skulle bli hans rike, då Guds egen son, Guds utvalde kung, skulle regera med Guds vilja, kärleken, som lag. Eftersom kungar på den tiden "smordes" med olja då de besteg tronen, kom profeterna i sin förkunnelse att tala om denna framtida konung som mashiash, vilket betyder "Guds smorde" och på grekiska heter "Christos" (på svenska blev titeln "Messias" eller "Kristus").
I allmänhetens ögon tog sig tanken på Messias olika former, men de flesta föreställde sig Messias som en mäktig jordisk krigare och härskare, som skulle befria Israels barn från allt förtryck, erövra världen och "förbli här till evig tid" (Joh 12:34). Även de ickejudiska historieskrivarna Tacitus och Seutonius vittnar om att den här uppfattningen var allmänt utbredd.
Messias rike - Gudsriket - föreställde man sig som ett rättfärdighetens rike och man drömde om Messias makt och härlighet och den glädje och rikedom man skulle välsignas med. Men man glömde att välsignelsen inte var villkorslös.
"... hans barn och efterkommande skall lyda hans befallning att hålla sig till Herrens vägar och göra vad som är rätt och rättfärdigt. Då skall det gå i uppfyllelse som Herren har lovat"
Man insåg inte att detta himmelrike inte kunde förverkligas genom våld och tvång, utan bara genom en hjärtats förändring, en inre förvandling. Därför förstod man inte heller att den utlovade Messias inte skulle vara - inte kunde vara - en revolutionär som kom för att befria det judiska folket med våld (alla former av revolution och frihetskamp med våld leder bara till ytterligare förtryck och våld, eftersom det alltid är den starkaste - inte den rättfärdigaste - som segrar), utan en hela mänsklighetens befriare.
Det betydde att när snickaren Yeshua ben Josef från byn Nasaret i den galileiska bergsbygden omkring år 27 började framträda med ett budskap som mer eller mindre uttryckligen sa att han var den väntade Messias, så stämde han inte alls med den bild hans landsmän överlag hade av den segrande gudakonungen. Trots det fick han en liten skara lärjungar som följde med honom han då han vandrade omkring och predika att tiden var inne då Gud snart skulle låta sin Messias upprätta ett Gudsrike (ett himmelrike) på jorden. Och de blev övertygade om att det var Yeshua ("Jesus" på grekiska) själv som var Messias - och att de gammaltestamentliga profetior som de hört i hela sitt liv äntligen hade gått i uppfyllelse!
Yeshua väckte alltmer uppmärksamhet och skaffade sig mäktiga motståndare i landets ledande skikt - och det hela slutade med att de började frukta att han skulle ställa till med uppror i landet. Problemet löstes genom att man övertygade de lokala romerska myndigheterna om att han utgjorde ett potentiellt hot mot det rådande lugnet - varefter dessa lät avrätta honom (genom korsfästning, vilket var den vanligaste romerska avrättningsmetoden).
För majoriteten av hans landsmän betydde det att även den här påstådde Messiasfiguren var ett avslutat kapitel - och så kunde det ha varit även för lärjungarna om det inte varit för den omvälvande upplevelse som skulle förändra deras liv för all framtid...
Tre dagar efter avrättningen mötte några av dem sin rabbi igen. Levande! Och graven där de lagt honom var tom! Ytterligare några dagar senare kom Jesus till dem och nu stannade han hos dem i en och en halv månad och fortsatte att undervisa dem om det kommande Gudsriket. Därmed var saken klar för lärjungarnas del. De hade sett honom dö - det var ett obestridligt faktum - men han levde igen. Han hade uppstått från de döda, precis som han förutsagt (Matt 12:40). Det visade att han inte bara var en vanlig snickare - en vanlig lärare - en vanlig profet - utan något oändligt mycket mer. Ingen vanlig människa kan leva efter att ha blivit avrättad och begravd.
Genom sina tre dagar i graven, genom sin död och uppståndelse, hade han bevisat att han var Messias - och dessutom att hans löfte om evigt liv inte var något tomt prat. Hans egen uppståndelse var bekräftelsen på sanningen i hans ord. De trodde inte längre att Jesus var Messias och Guds son. De visste att han var det!
Profeternas löften hade infriats. Messias hade kommit. Gud hade sänt sin son för att förbereda mänskligheten inför den dag då Messias skulle förvandla hela världen och upprätta ett himmelrike på jorden. Ett rike som skulle vara för evigt. Jesus skulle komma tillbaka. Och nästa gång han kom hit skulle ingen tvivla på att han var Guds son, Messias, Världshärskaren!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|