Bokstaven dödar men anden ger liv

Svar: Det är i ett av sina brev till församlingen i Korint som Paulus skriver att 'bokstaven dödar men anden ger liv' (2 Kor 3:6)? Han utvecklar det här temat på flera ställen. I Romarbrevet 7 uppmanar han exempelvis de kristna i Rom att "tjäna på ett nytt sätt, med vår ande, och inte på det gamla, efter bokstaven".

Som så många andra gånger måste vi gå tillbaka till människans skapelse, för det är där svaret finns. Där finns nämligen hela syftet med oss människor, hela Guds plan, hela målet för vår existens.

Guds syfte var - och är - att skapa sin avbild. En fullkomlig varelse, som han själv. Gud är ande och Gud är fullkomlig. I första etappen skapades människan som en fysisk varelse, men ingenting fysiskt, materiellt, är beständigt. Det enda som är odödligt är ande.

För att kunna existera för evigt måste således varje fysisk individ omvandlas till ande. En sådan förvandling förutsätter att individen i denna fysiska tillvaro får ett "förskott" av Guds ande. För att människan ska kunna få denna ande måste hon välja - av egen fri vilja - att ta emot Guds ande och följa Gud och låta sig ledas av honom. Det förutsätter i sin tur att hon inser sin egen ofullkomlighet, inser att hon som fysisk varelse inte är komplett utan att hon behöver Guds ande.

De första människorna hade valt att gå sin egen väg. De hade valt att vända Gud ryggen och själva besluta om vad som var rätt och fel, gott och ont. Och Gud hade låtit dem göra det. Han lät dem lära sig principen om orsak och verkan - det man sår får man skörda. Man brukar säga att det bara finns två sätt att lära sig saker - det smärtfria sättet, genom att lyssna på kloka ord och följa dem. Och det smärtsamma sättet, genom bitter erfarenhet. Människan valde det senare...

Därför utsåg Gud ett folk som han skulle använda som ett redskap för att få människan att förstå att hon måste ha Guds hjälp. Han skulle ge dem sin lag för att få var och en av dem - liksom världen runt omkring och människor i årtusenden framåt - att inse sitt beroende av Gud, inse att förutsättningen för en lycklig tillvaro här på jorden och ett evigt liv är att vi följer Guds vilja, men också inse att människan inte på egen hand klarar av att följa Guds vilja, utan att hon måste ha Guds ande för att klara det.

Så gav han Abrahams ättlingar sin lag, sin vilja formulerad i mänskliga ord, och han förklarade vilka välsignelser som skulle komma dem till del om de följde Guds ord - och även vilka konsekvenser det skulle få om de bröt mot det.

Det var ingen avancerad lag. I själva verket var den oerhört enkel. Den bestod bara av tio okomplicerade punkter. Tio punkter som i ord uttryckte Guds fullkomlighet. Tio klart uttalade budord som presenterade Guds vilja i mänskliga termer. Tio odiskutabla budord som skulle få människan att inse hurdan hon måste vara för att Gud skulle kunna göra henne alltigenom lik Honom (en varelse med evigt liv) - men också få henne att förstå att hon aldrig av egen kraft skulle kunna uppnå det målet. För hur mycket hon än försökte så bröt hon ofrånkomligen mot Guds lag. Och därmed var hon, med ett "religiöst" uttryck, en "syndare". (Bibelns egen definition på synd är just detta: brott mot Guds lag, Guds vilja.)

Hela denna process, hela den "etapp" som lagens tid utgjorde, var Guds sätt att förbereda sitt utvalda folk för det som skulle följa:

Gud skulle själv låta sig födas i mänsklig, fysisk, dödlig gestalt! Han skulle frånsäga sig all gudomlighet och födas som människa, leva som människa, dö som människa och uppstå som Gud för att göra det möjligt för var och en att få Guds ande och nå det mål som Gud hade då han formade den första människan. Att skapa sin avbild...

För 2000 år sedan levde snickaren Y'shua ben Yosef från den lilla judiska staden Nasaret ett helt liv ledd av Gud. I hans mänskliga gestalt uppenbarade sig Gud i all fullkomlighet (2 Kor 4:4, Kol 1:15 och Hebr 1:3). Med Guds andes hjälp levde och dog han i osviklig trohet mot sin himmelska fars vilja. Han visade vad det innebär att verkligen vara Guds avbild, att som människa återspegla Guds väsen i alla avseenden. Jesus var allt det som människan (hebr adam) ända sedan begynnelsen varit avsedd att vara men aldrig lyckats med. Och han svek inte sin uppgift utan höll ut ända in i döden, trots misshandel och en plågsam avrättning genom korsfästning.

Genom detta liv i absolut lydnad mot sin Fars vilja blev Jesus den första människa någonsin som uppnått det mål som den "förste Adam" skulle ha nått många tusen år tidigare om han inte valt att vända ryggen åt Gud. Jesus blev den första människan som uppstod igen till evigt liv, den första som "föddes ifrån de döda" (Kol 1:18).

Därigenom öppnades vägen för resten av mänskligheten att nå samma mål. För bibeln betonar att Jesus inte bara var den "förstfödde från de döda" utan dessutom den "förstfödde av många bröder" (Rom 8:29), den förste av de miljarder "Guds avbilder" - "gudsbarn" - som Gud ända sedan begynnelsen avsett att skapa.

Genom att uppstå till evigt liv och därmed nå det mål som den förste Adam aldrig nådde blev människan Jesus en "ny Adam" - den förste i ett nytt släkte. Genom sin uppståndelse fick han möjlighet att - på samma sätt som "den förste Adam" kunde ge sitt tillfälliga, fysiska liv vidare till dem som följde honom och bli anfader till ett släkte av dödliga människor - ge sitt eviga, andliga liv (Guds ande) vidare till dem som följde honom och därmed bli "anfader" till det släkte av "gudsbarn" som den första människan inte klarade att ge upphov till.

Tack vare Jesu liv, död och uppståndelse står möjligheten öppen för varje människa att börja om "från scratch", bokstavligen börja ett nytt liv där alla gamla synder är utraderade, bortsopade, glömda - ett nytt liv med Guds ande inom sig. Och den som har Guds ande har "fröet till evigt liv" inom sig redan nu och kommer att uppstå till evigt, andligt liv. Precis så som Jesus gjorde.

"Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv" (1 Kor 15:45)

Detta är något som lagen - bokstaven - de nedtecknade buden - aldrig kunnat ge. Det var heller aldrig någonsin lagens syfte. Lagens uppgift var att visa oss hur bristfälliga vi är. Inte att ge evigt liv. Lagen gör oss medvetna om vår synd - uppenbarar synden - avslöjar vår ofullkomlighet, våra brister. Den får oss att inse vår oförmåga att av egen kraft leva upp till Guds rättfärdighet.

Därför är det meningslöst att försöka skaffa sig evigt liv genom laggärningar. Utan Guds ande är och förblir vi ofullkomliga fysiska varelser som går samma dystra öde till mötes som alla andra fysiska organismer. Men med Guds ande får vi kraft att stå emot synden och följa Guds vilja - och med Guds ande har vi evigt liv. För Anden är liv!

Och Anden får vi som gåva när vi inser vår egen ofullkomlighet, när vi vänder synden ryggen, lämnar den väg som mänskligheten har gått genom årtusendena, accepterar att Jesus var och är Messias/Kristus som offrade sitt liv för vår skull och överlämnar oss helt och hållet till honom.

Då börjar Kristus leva i oss och genom oss (Gal 3:20, Rom 5:5 och Rom 8:9). Då förenar sig hans ande, Guds ande, den heliga Anden, med vårt "jag" (Luk 11:13, Apg 2:38 och Gal 4:6) och hjälper oss att följa Guds vilja och leva så som Jesus gjorde, så att vi kan nå det mål som människan Jesus nådde och som Gud har planerat för oss ända sedan han fattade beslutet att skapa sin egen avbild. Då kommer vi - precis som Jesus - att uppstå till evigt, andligt liv (Rom 8:11 och 1 Kor 15:51-53), lika Gud i alla avseenden (1 Joh 3:2), "födda på nytt" som Guds söner och döttrar (Rom 8:14).

Det är något som lagen - "bokstaven" - aldrig har kunnat åstadkomma. Den kan inte rädda oss, "frälsa" oss, undan döden. Den kan bara visa på vårt behov av Guds ande - det enda som kan ge oss evigt liv.

"Bokstaven dödar, men Anden ger liv!" (2 Kor 3:6)

Thor-Leif Strindberg

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.