Svar: Om var och en som någon gång handlade mot Guds vilja skulle bli utestängd från Guds rike, så skulle Gud bli väldigt ensam där...
Ingen människa är fullkomlig - varje kristen människa "faller", varje kristen människa syndar och alla syndar vi "mot bättre vetande". Vi vet att vi gör fel, men vi gör fel i alla fall. Paulus skriver på flera ställen om hur han svek Gud i sitt handlande, hur han gjorde det han visste var orätt...
"Jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag... Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag" (Rom 7:15, 19)
Guds syfte när han skapade oss var att göra oss till sin avbild - odödliga varelser, individer med evigt liv - Guds barn. Men det förutsatte också att vi, liksom han, fick en fri vilja, vilket i sin tur innebar att var och en av oss måste ställas inför valmöjligheten - att följa honom och bli de evighetsvarelser han avsåg att vi skulle bli, eller att bryta mot hans vilja, gå vår egen väg och förbli fysiska varelser med ett kort, fysiskt liv.
Gud kräver inte att vi ska följa honom, men på samma sätt som vi människor vill våra barns bästa, så önskar han att varenda människa ska besluta sig för att följa hans vilja. Dels därför att om vi gör det så kan vi undvika många av de sorgliga, dystra och ofta smärtsamma saker som är konsekvenser av synden, men i första hand därför att han vill att varenda en av oss ska bli räddad undan döden och få evigt liv.
Med andra ord - eftersom Gud älskar oss, visar han oss hur vi ska leva på ett sätt som får goda resultat i stället för dåliga.
Men om nu Gud älskar oss så, vad känner han då för oss om vi handlar på ett sätt som står helt i strid mot hans ord - och som vi vet är fel? Blir han rasande och bestämmer sig för att på ena eller andra sättet hämnas på oss för vad vi har gjort?
Anta att du vore förälder till en liten flicka. Eftersom du verkligen älskar henne, har du givetvis sagt åt henne massor av gånger att hon inte får leka med eluttag och sladdar. Men anta att nyfikenheten tar överhanden, att hon gör det i alla fall och att hon får en svår stöt och blir allvarligt bränd.
Skulle du då straffa henne dessutom - och aldrig förlåta henne för att hon inte lydde dig? Eller skulle du göra allt du kunde för att hjälpa henne? När hon kom hem från sjukhuset - skulle du inte göra ditt bästa för att hjälpa henne igenom chocken, hjälpa henne att acceptera sina fula ärr och leva vidare?
Skulle Gud vara annorlunda?
Gud njuter verkligen inte av att se oss lida på grund av våra misstag. När vi har valt att gå vår egen väg - när vi har valt att strunta i Guds förmaningar, Guds regler - när skadan redan är skedd - då är Gud bara intresserad av en sak: att hjälpa oss komma på fötter igen, komma tillbaka och leva vidare.
Självklart vill han inte att vi ska upprepa samma sak igen, men även om vi gör det så älskar han oss fortfarande lika mycket och vill att vi ska sluta göra illa oss själva.
Gud ger aldrig upp!
Petrus frågade en gång Jesus: "'Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?' Jesus svarade: 'Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger" (Matt 18:21-22).
Med de orden visade Jesus oss hur han ser på det här med att förlåta.
Hur kan då Gud förlåta oss för allt vi har gjort? Det enkla svaret är just att vi är hans barn och att han älskar oss! Därför kan han göra det - och därför gör han det!
Hela anledningen till att Jesus kom hit till jorden var för att våra synder skulle kunna bli utraderade - för att vi skulle få möjlighet att börja om på nytt, komma in på rätt väg, oavsett hur länge vi har traskat vilse och oavsett hur många gånger vi har snubblat och fallit.
Gud vill naturligtvis att vi ska sluta göra sådant som strider mot hans vilja - sådant som inte bara skadar oss här och nu, utan även skadar oss på sikt därför att det skapar murar mellan oss och Gud och gör att vi i sista änden riskerar att missa målet - det eviga livet - helt och hållet. Men samtidigt vet vi att ingen av oss någonsin kan bli fullkomlig i det här livet, dvs leva helt utan synd. Så vad händer då när vi syndar?
I Joh 8:1-11 berättas om en kvinna som hade gripits på bar gärning av de judiska religiösa myndigheterna när hon begick äktenskapsbrott - dvs antingen var otrogen mot sin man, eller var otrogen med en man som var gift (det är i praktiken samma sak, även om somliga som inte själva är gifta anser att det bara är den andra, gifta, parten som gör fel...). De förde henne till Jesus för att pröva hans uppfattning.
För att göra en lång historia kort, så förklarade Jesus att han inte dömde henne. Men han tillade:
"Gå nu och synda inte mer!"
Och där har vi själva nyckeln: "Synda inte mer!" Det vi har gjort kan vi aldrig göra ogjort, men vi kan se till att inte upprepa det. Och om vi erkänner inför oss själva och inför Gud att vi har handlat orätt och är villiga att ändra oss, om vi ångrar oss uppriktigt, om vi ärligt vill bättra oss och följa Guds vilja i fortsättningen - så förlåter han oss och hjälper oss att börja gå rätt väg - Guds väg!
Gud vill att varje människa, varenda en av oss, ska bli frälst, uppstå eller förvandlas till hans fullkomliga avbilder, till varelser med evigt liv (det var ju därför han skapade oss), och det enda som kan hindra oss från att nå det mål som Gud har satt upp för oss är att vi själva - i full insikt om konsekvenserna - vänder Gud ryggen och säger att vi inte vill följa honom, säger att vi vill leva vårt eget liv - då kan Gud inte längre göra något.
Men så länge vi uppriktigt ber Gud om förlåtelse, så finns förlåtelsen där. Och det avgörande är inte hur många eller hur få synder vi har begått, hur "stora" eller "små" synderna varit (i Guds ögon finns det för övrigt ingen gradering av synder). Om vi ärligt medger att vi har gjort fel, om vi uppriktigt ångrar oss och lovar Gud och oss själva att aldrig mer göra det - så förlåter han oss. Oavsett vad vi har gjort. Vi kan inte göra mer än uppriktigt sträva efter att bättra oss - och Gud begär inget mer! Och inte bara det...
Han glömmer våra synder! I Guds ögon existerar de inte längre. De är ogjorda!
"Så långt, som öster är från väster, låter han våra överträdelser vara från oss" (Ps 103:11-12)
(Men - förutsättningen är givetvis att vår bön om förlåtelse är uppriktig och inte bara ett rabblande av tomma ord, som när många läser "förlåt oss våra synder såsom ock vi förlåta..." i korus utan att verkligen mena vad de säger.)
Om vi verkligen ångrar det vi har gjort, uppriktigt ber om förlåtelse och beslutar oss för att inte upprepa det, så spelar det ingen roll vad vi har gjort tidigare. Den dag han kommer tillbaka, så kommer han att säga:
"Kom hit, slå dig ner här bredvid mig. Jag vet att du gjorde dina fel, men det spelar ingen roll längre, för jag vet hur du ångrade dig. Jag vet hur du önskade att så många saker hade varit ogjorda och hur du lovade både dig själv och vår Far att aldrig mer göra samma misstag. Ändå blev det så. Trots att du ville och gjorde ditt bästa, så snubblade du och föll. Men det viktiga är att du gjorde så gott du kunde. Det räcker! Ingen kan göra mer. Du kunde bara göra ditt bästa. Du kunde bara försöka - och försöka igen. Ingen människa kan göra mer. Resten gjorde jag för dig på korset!"
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|