Svar: Lagar är naturligtvis till för att följas. De utgör grundvalen för ett fungerande samhälle. Samtidigt finns det situationer då man som kristen kan bli tvungen att bryta mot dem.
Vi är skapade till Guds avbilder - det är vårt slutliga mål att bli lika Honom - och följaktligen är det varje kristens självklara skyldighet (och vilja) att återspegla Guds kärlek och rättfärdighet. I de fall det uppstår en konflikt mellan Guds ord och människors lagar, lagar som grundar sig på mänskliga, ofullkomliga resonemang, så måste för en kristen alltid Guds vilja gå i första hand. Petrus uttryckte det klart:
"Man måste lyda Gud mer än människor" (Apg 5:29)
På Jesu tid var den religiösa lagen och samhällets allmänna lagar en och samma sak. Och en av de absolut striktaste och hårdast reglerade lagarna, den som omgärdades av flest regler, var sabbatslagen. När Moses många hundratals år tidigare lagt fram budet om sabbaten för Israels barn hade han tillagt att varje kränkning av sabbaten skulle bestraffas med döden. Och i Fjärde Mosebok kan man även läsa om en man som blev ertappad med att samla ihop ved på sabbaten - och följaktligen avrättades genom stening.
Sabbaten var ursprungligen avsedd att vara en dag av glädje och andlig stimulans, men i synnerhet efter fångenskapen i Babylon hade de judiska religiösa ledarna gjort den till en börda. Bestämmelserna om de bud som måste iakttas var minutiösa. Rabbinerna hade utarbetat en hel kodex. Trettionio sorters arbete var förbjudna. Till de ursprungliga formella stadgandena kom en hel juridisk vetenskap med råd och förbud och detaljbeskrivningar av vad som skulle betraktas som arbete och följaktligen var förbjudet. När man sammanställde alla restriktionerna fyllde de två stora volymer. Och det hela urartade i rena absurditeter.
Att fånga en fluga var förbjudet, eftersom det klassades som jakt. Man kunde inte spjäla ett brutet ben eller förbinda en skada - det var också arbete. Liksom att bära någonting, att så, att knyta eller knyta upp en knut, att nedlägga ett byte eller att skriva två bokstäver. Att tända en eld eller gå mer än cirka 1200 meter var också förbjudet.
Allt som behövdes till sabbaten måste ordnas dagen innan. På sabbatsaftonen - Erev shabbat (fredagen) - städade man noga i huset och gjorde i ordning maten som skulle ätas den helgade dagen. Och eftersom det var förbjudet att elda i spisen på sabbaten måste det vara kall mat.
I evangeliernas skildringar av Jesu och lärjungarnas liv möter vi exempel på dessa rigorösa sabbatsföreskrifter.
När Jesu lärjungar plockade ax och gnuggade dem mellan handflatorna för att äta anklagades de för två brott mot sabbatsbudet. De ansågs ha skördat och tröskat...
Till och med att bota sjuka var förbjudet på sabbaten. Hjälp till sjuka skulle uppskjutas till en vardag, såvida de inte befann sig i absolut dödsfara. Rabbinerna ansåg det inte lovligt att ens trösta en sjuk på sabbaten.
Enligt det religiösa/juridiska etablissemanget fanns det inte några undantag mot det här arbetsförbudet. Men Jesus bröt mot lagen.
När han anklagades för sabbatsbrott sedan han hjälpt en sjuk på vilodagen, påpekade han att när det gäller att förhindra lidande så måste man agera även om det innebär lagbrott. För Jesus var alltså detta - att rädda liv och förhindra lidande - så allt överskuggande att till och med den främsta lagen i det judiska samhället, sabbatsbudet, blev om intet.
Och det hade ingen betydelse om det "bara" handlade om ett djur som råkat illa ut - kanske ett får eller en oxe (Matt 12:11). Det var ändå något som satte alla lagar, regler och principer ur spel.
Och det gäller i vår tid liksom på Jesu tid. Om lagen i sig själv innebär ett hinder för att rädda någon undan lidande, eller om lagen till och med kräver att vi ska göra något som innebär att vi utsätter andra människor för skada eller lidande, så är livet i Guds ögon alltid viktigare än människors lagar.
I Guds ögon är det aldrig ett brott att förhindra lidande, att skydda och att hjälpa - oavsett vad olika länders lagar säger. Men det är ett definitivt brott mot Guds vilja att låta bli (Matt 25:31-46)!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|